Inatt när jag skulle köra av båten och var nästan ända framme vid rampen - så undrade jag vad det var för ett brummande, dånande ljud jag hörde? I samma sekund som jag gled ut från bildäck förstod jag vad det var, för då plötsligt rann en kaskad av vatten över mitt biltak som om någon hällt ut en kubik från en container eller nåt. Det hade ingen. Det var bara moder jord som kissade kraftigt. Först utmed båtens sidor och sen ner på min bil när den kikade ut i världen igen. Jag blev väldigt förvånad.
Och du ska veta att det var inte lätt att hitta till lilla hotellet innanför murarna när det inte är tänkt att man ska köra bil där. Hur tänkte du där Visby? Vet du hur högt det låter när man släpar en väska på hjul på kullerstenarna när ALLA sover utom väskdragaren? Har du funderat över att människor kan komma hit mitt i natten (eftersom det bara går en enda båt på dygnet och den är framme 00.05) och plötsligt vill gå och lägga sig för att sova? Att det kan ösregna och människan inte vill gå på kullersten, gränd upp och gränd ner och leta med sin väska i släptåg och ösregn i håret? Har du tänkt på det? Jag tänkte lite på det inatt.
Sen undrar jag hur du tänker att man ska veta att lilla nyckeln till lilla hotellrummet ligger i en helt osynlig vit brevlåda på baksidan av en dörr på en liten innergård? Och hur man ska förstå att bokningsnumret man fått är detsamma som portkoden till innergården? Jag förstår att du visste det, men jag visste det inte! Ska man behöva vara detektiv för att få åka hit nuförtiden? Men du har tur Visby, för jag tycker det är roligt att leka detektiv, jag tänker logiskt och ser väldigt klurig ut. Hade jag haft en blyertspenna när jag stapplade runt bland valv, barrbuskar och kullerstenar inatt - så hade jag tuggat på den. Det hade sett extra finurligt och detektivigt ut. Och tänkte du på att de nästan osynliga rumsnumren på väggarna inte syns på natten när det är kolsvart och BARA JAG I HELA Visby var vaken? Det gör dom inte.
Men egentligen skriver jag till dig för att låta dig få veta att jag har förlåtit dig. Du och din ö har gett mig så fina minnen för livet att jag tänker låta dessa dagar förlöpa utan besvikelse. Men jag blir lite orolig när du gör så här mot mig. Du har ALDRIG regnat på mig förut. Varför regnar du på mig Visby? Är vi osams?
Förlåt om jag var arg på dig inatt. Jag menade inte alla dom fula orden jag sa.
Din för alltid.
Petterssonskan
