Vi är inne, efter veckor av kalabalik är målet nått. Nu finns inga mer tider att passa, inga andra att ta hänsyn till. Nu kan jag skruva ner tempot å ta en dag i taget tills jag får iordning.
Varje del i kroppen värker. Men det märks mest när jag sätter mig en stund, så det gör jag inte... Grymma grabbar med staaaka aaamar har hjälpt mig in här på Taapa... SÅ ENORMT tacksam! Det var en mardröm men nu är allt här å det mesta tre trappor upp. En kartong till, sen är det natten. Börjar snart likna ett hem!
