Är så utsvulten. Kroppen är ett stort hål, uppäten innifrån. Skulle bli pigg och helad igen bara jag fick en liten kram. Eller om bara nån kunde säga att dom tycker om mig. Kramar döttrarna så mycket det går utan att åka på en propp. Kramar med styrka och intensitet likt en hungrig anaconda som lindar sig om sitt byte. Ligger halva dagarna inne i deras rum och försöker få lite uppmärksamhet.
- Men älskar du din lilla mamma då?
-JAAAAAA, JAG ÄLSKAR DIG MAMMA. GÅ UT NU!!!
Skamsen får jag ringla ut. Ingen förståelse hos dagens ungdom. Vad ska det bli av dom?
Men idag är Lördagen med stort L. Har väntat i veckor. Förväntansfull som ett litet barn på julafton är jag. Innan dagen är slut kan det hända minsann att det sitter en Petterssonska i soffan som har blivit både kramad och smickrad minsann. Kanske tom fått höra att hon är fantastisk. Jodåsåatte... Så har jag det till vardags...
För nu är jag i akut behov av både kaffekoppar och konjaksglas. Kupor och vanliga. Och idag Lördag den 8e januari kl 10.00 öppnar Erikshjälpen efter sitt oändliga juluppehåll. Jag kommer att hänga på låset!
Se upp Wille-Pille! Idag är jag farlig.
Ps1. För den som inte vet vem min Wille är, kan jag rekomendera inlägget "En fling minsann".
Ps2. Jag var tvungen att googla på stavningen till anaconda. Det kom bilder. UUUUÄÄÄÄÄH. Nu vågar jag nästan inte gå och duscha. Gud hjälpe mig.
/Puss P