Jag saknar min Ewa. Så mycket att det nästan gör ont! Känns som evigheter sen vi sågs och skulle behöva minst ett heldygn i hennes sällskap för att komma ikapp. Så vi kan äta god mat, njuta av vin och hacka ner världen i molekyler till skratt och tårar. Ewa är makalös. Ett litet krutpaket i en nätt och vacker kropp. Fantastisk i allt hon tar sig för. Och snäll och godhjärtad. Om jag varit man så hade jag nog haft en crush på henne.
Men vi är flickor och hetero. Och egentligen känns hon nog mest som en syster. Vi kan prata om allt. Och en del saker behöver vi inte ens prata om. Utan ord kan vi ändå förstå det som ingen annan har en aning om. Lilla Ewa och jag har gått tillsammans genom eld och vatten. (Mest eld) Hon är det goda som kom i belöning från åratal av elände. För att jag skall veta att allt som sker har en mening.
Saknar, saknar saknar!