Jag har blivit bestulen. Det är en väldigt obehaglig känsla när någon har varit i ens saker. Det liksom känns i hela rummet.
Varje morgon under just självaste morgontoaletten har jag på senare tid börjat pudra mig litegranna. Detta för att försöka dölja eller iaf dämpa de ryn... jag menar fartränder - som jag har i ansiktet. Jag tar då fram min lilla neccesär, lyfter upp lilla bruna snordyra puderdosan å pudrar således lilla anstucket omsorgsfullt. Sedan tar jag samma lilla söta dosa och stoppar NER den i lilla necessären igen. Där ligger den tryggt å fint tills nästa morgon. Då upprepas samma procedur. Lugnt och fint. Däremellan finns absolut INGENSTANS som det lilla doshelvetet med det snordyra pudret kan ta vägen!
Men imorse när jag stack ner handen - vad hände då? Jooo... Se på racksingen. Lilla dosan borta! Puts väck. Jag tänker att jag av misstag låtit den slinka i min stooora neccesär istället, men nope. Faktum är att den är ingenstans i hela badrummet. Eller i hela lägenheten!
Jag må vara fördomsfull, men min första syndiga tanke var att det var en dotter som hade slagit till. Förslagsvis den av de två som faktiskt använder smink. Nämligen det minsta trollet med dom allra slätaste kinderna. Det stora trollet hade dessutom övernattat hos pappsen då hon behövde nåt där inför sin skolstart idag. Så jag frågade penntrollet:
- Har du lånat mitt puder gumman?
- Nääääe....
- Nähä... Är det riktigt säkert?
- JAAA! Jag använder ju inte puder för i helvete!
- Okej, okej... Då har vi väl haft inbrott då, för Emelie använder ju inte smink alls.
- AMEN JAG HAR JU INTE TAGIT DET! Ta det här om du vill.
Och så kastade hon en skabbig burk med ett två år gammalt stenhårt puder på mig.
- Tackar, tackar...
Det blev helt tyst i luren när jag frågade stortrollet lite senare på dan. Sen sa hon:
-VA? Näää... Det vet du ju. Jag använder ju inte smink. Det är ju så jobbigt för man kan inte klia sig i ögonen då.
Sant...
Så vi har helt enkelt haft inbrott. Och vad är stulet? Vid första anblicken en dosa puder. Men som man alltid hört talas om, så kan det ju ta ett tag innan man upptäcker fler saker som fattas. Först när man tänkt efter lite lixom. Så nu precis innan sänggång kan jag tyvärr konstatera, att även min jeans-jacka och min iPhone-laddare saknas. Att det ska va så svårt att hålla reda på det där med mitt å ditt?
Men nu måste jag sova. Jag får göra en polisanmälan imorgon.