Jag hade kunnat stanna varannan km bara för att få fota. Jag ser guldbilder svischa förbi mina ögon och inget kan jag göra åt det. På ett ställe åkte jag över ett vattendrag där det stog män med pipor i mun och i höga galonbrallor och flugfiskade. Det fanns bara knappt nåt vatten... Däremot sten, träd som hängde ut över kanten och en grund rännil med lite blött. Ljuset var perfekt. Tro mig, det hade blivit årets bild! Men jag kunde lixom inte bara stanna.
Jag önskar oxå att jag hade kunnat förmedla den frustration jag kände på ett litet café i Härnösand där jag bara ville köpa en kaffe och en kaka och bära med mig till hamnen för att få lite nya krafter. Men ägaren hade inte tid med mig... Han stod i sin skjorta som var gulfläckig av gammal svett och hade fullt upp med att göra sushi... Svara i telefon... Titta ut genom fönstret... Stirra med glasartad blick på kassamaskinen. (vid det laget började jag känna på mig själv och fundera över om jag var osynlig) Och jag som brukar skoja om Hasses kött och svets. Det här bygget hette verkilgen så. "Färdlands café och sushi" (fast med lite väl mycket fokus på sushin då...) Jag hade i alla fall blodsockerfall och blev förbannad. Mot förbannadhet hjälper två saker som bara har en bokstavs skillnad. Nämligen: Bak och Bad.
Eftersom jag varken hade mjöl eller jäst i bagaget, men däremot en bikini - blev det ett enkelt val. Efter ett experttips hittade jag ut till det vackraste bad jag sett på länge. Så vad gör den ena badplatsen vackrare än den andra? Hav som hav lixom? Men nej. Här är det höga berg och djupa dalar. Oavbrutet. Även om det kommer ett hav emellan. Lägg dessutom till en stor skopa fridfullhet, tystnad, ren natur och en härligt smittande harmoni - så har du tex Smitningens Havsbad i Härnösand.
Lugnet och det svala vattnet var precis vad jag behövde efter 130 mil i bil på 3 dagar och den svettiga gubben med sushi i hela händerna. Nån handduk hade jag inte, men nöden har ingen lag. Det tog en stund att självtorka min lekamen och det finns ett och annat sandkorn i bilen (och i mina skor och mellan mina tår) Men det var det värt.
Sen blev det ytterligare 18 mil i bilen till Söderhamn. (nu går det söderut, snart helg) Här har jag bråkat med en yngling i receptionen. Förutom att han inte kunde säga S var han av typen handlingsförlamad. S-problemet stör mig inte det minsta, men handlingsförlamat folk går fetbort. För givetvis stank badrummet i mitt hotellrum som en kloak (Det var inte heller helt olikt en. Scandic, kom tillbaka - allt är förlåtet!) Mr Handlingförlamad var först tvugen att fundera en stund innan han kom på att han kunde gå med mig tillbax till rummet för att själv få lukta. (herregud, han kunde ju bara inte ge mig en av de andra 45 lediga nycklarna som låg och väntade i hyllan bakom. Nope så lätt ska man inte få byta rum)
- Hörru du... Jag har kört bil hela dan. Jag har badat i havet utan handduk för 18 mil sedan, jag är hungrig och astrött, klockan är åtta och det verkar inte bli nån större folkinvasion i Söderhamn ikväll. Jag orkar inte släpa min väska hit och dit mer. Kan du inte bara ge mig ett nytt rum?
- Nja... nää... Vi har ett bagagerum här borta, där kan du ställa din väska så kan vi gå och lukta sen.
- Nej, då alltså?
- Öh va?
- Svaret är alltså nej?
- Öh, det kan man säga kanske...
Detta sker samtidigt som en polisbil kör upp utanför dom stora fönsterrutorna vid entrén och arresterar ett bus (handklovar å hela kittet) som är tattuerad från topp till tå. Det är ingen bra kombo för en handlingsförlamad... Hans aktivitet avstannar då helt. Hakan faller tungt, blicken blir glasartad och S-en blir ännu mer schluddiga. Efter många om och men (vi gick tillsammans och luktade på badrummet och han drog min väska) fick jag ett annat rum som jag skulle vara såå tacksam över för det var en uppgradering utan extra kostnad. Skillnaden med detta rum är att man faktiskt inte bara kan se att det sitter en tv längst bort på väggen. Nä - den är såpass stor att man även kan se bilden på den. Med lite fantasi även vilken kanal man har valt. Känslan av att man är inlåst i en baja-maja är oxå borta, vilket är det som jag uppskattar mest med detta rum. Att fönstret veter mot Olearys (Sveriges i särklass minsta) bakgård där nån har fått på en countryskiva, är detaljer som jag kan bortse ifrån. Om jag bara inte behöver släpa runt min väska mer.
Godnatt Hasses kött och svets, Färdlands café och sushi, Polisen och Buset, Baja-Maja och Lam-Jan i receptionen. Imorgon är en ny dag i Norrland.
Smitningens Havsbad
Blodsockerfall i gästhamnen i H-sand...
Söderhamn...
Härnösand...
Ingen rusning i Söderhamn ikväll. Lite lättare att parka än i Sthlm häromdan...