05 augusti 2012

Ska det vara så här alltså?

Det känns helt overkligt att vara hemma. Som om jag har åkt utomlands. Allt är annorlunda mot det jag är van vid. Det känns liksom inte riktigt mitt. Ska jag vara här nu alltså? Helt sjukt hur fort man vänjer sig vid nåt man gillar.

Imorgon måste jag dessutom börja med vatten och bröd. Helst utan bröd. Badrumsvågen hade ställt in sig på sommarvikt när den stog ensam och bortglömd hela juli månad. Det blir en väldigt svå kombo med tanke på gårdagens skörd från chokladhjulet. (allt gick inte riktigt åt trots dubbla vinster hela sista timman, om vi säger så...) Kommer inte min små barn hem snart tro?

Jomen dom gör ju det. Inatt kommer dom hem från Spanien. Å den lilla ska väl börja med ett besök på sjukhuset med lilla armen. Ny röntgen men förhoppningsvis inget nytt gips. För det vill vi inte! Den stora ska väl jobba lite till om jag inte minns fel?

Så vi kör rätt in i hamsterhjulet och börjar kubba direkt antar jag. Om nån vill komma och sätta en käpp i det så går det utmärkt. Alltid efter semestern brukar jag ha tusen olika idéer om nåt nytt levebröd som bara skulle vara hälften så arbetssamt som det gamla men dra in dubbelt så mycket pengar. I år har jag inte det. Jag är nöjd med det jobb jag har. Men det är som att hjärnan ändå måste slita med nån tanke om att jag måste hitta på nånting nytt, nånting roligt. Inte i jobbväg, utan nåt annat alltså. Visst är det knäppt?

Så vad är kul? Jag tror jag ska gå en kurs. Det tänker man alltid att man ska göra när det blir augusti. Sen gör man inte det. Men i år tror jag tamej rackarn att jag ska slå till. En skrivarkurs. Det var många år sen.

Om jag kan somna nu (vilket skulle vara nytt världsrekord i tidig nattning på 4 veckor) så ska jag ge mig själv 1a pris. En chokladkaka?

Men jag ska somna nöjd å tänka på allt jag har gjort och allt jag har. Det är inte det sämsta sömnpillret. Godnatt utland.