Idag har jag struntat i kommande flytt å avlopp å allt annat elände som måste göras alldeles för snart - och bara gjort en normal dag utan röj, släng och funderingar på vad som är nästa drag. För jag var helt enkelt tvungen att jobba. Att ha ett så roligt jobb som jag har innebär att det inte görs mellan åtta och fem och sen är man ledig, särskilt ofta. Dåligt samvete för att jag inte hunnit foka så mycket som jag borde sista tiden, så idag blev det helt enkelt en dag att försöka ta ikapp sig lite.
Sååå... Det fanns lite att bita i. Varit ensam på kontoret idag, hatar det. Blev inte mindre att göra av det heller precis... Rundade av framåt åttatiden med att tvätta å dammsuga bilen för morgondagens kundbravader i Göteborg.
Hämtade en dotter som inte sa ett ord efter sin träning och väntade hela vägen tills vi kom hem med att fråga hur det var ställt? Då kom det tillslut fram att tränarn hade sagt att jag hade pratat med honom och sagt att hon inte får spela sista matchen som är kvar. (hon var med 20 min i söndags pga brist på spelare) Nu var det inte riktigt så... För tränaren ringde mig i söndags och frågade om det verkligen är ok för mig och hennes pappa att hon är med som vanligt?? Eh... Nej, det är det ju inte. Men eftersom hon ljuger och säger att hon bara är med på nån passningsövning på träningen och kör resten lätt jogging, så insåg jag att jag var ganska förd bakom ljuset. Så jag bad honom prata med henne eftersom det borde vara lättare om det kom från tränaren.
Vad bra det gick. Han hade skyllt på mig. Tack som fan.
Så nu har vi en väldigt behaglig stämning i huset. Ingen pratar med någon. Dvs att Kajsa å jag skrek åt varandra en stund å nu vägrar hon öppna munnen. Både för att prata ochr äta. Emelie tycker det är lite otäckt så hon håller sig undan och håller tyst av den anledningen. Och jag - jag är bara en idiot som tycker synd om mig själv och får stå på mig på egen hand. I hate it.