Spara...

Springer på en del saker i det här spara och slänga-maratonet. En sak hittade jag som fortfarande får tårarna att stiga i ögonen. Fast år 2012 är det mest tårar av värme. År 2001 när Kajsa var 4 år gammal och kom hem med sin fina skapelse från dagis var det tårar av sorg som sprutade ur mina ögon.
- Titta mamma! Alla skulle göra sin familj på dagis! Här är våran familj! Pappa har svart hår och blåa ögon. Du och jag och Emelie har bruna ögon!
Vi hade ganska nyss separerat och bodde i ett råtthål. Att jag just hade förstört den familjen var inte nån större idé att försöka förklara för en glad fyraåring. Så jag sa att jag grät för att jag tyckte att den var så fin.

Jag har tänkt på den många gånger genom åren. Har alltid haft den sittandes på insidan av någon dörr. För hon hade ju rätt. Även om vi slutade att leva under samma tak så var ju medlemmarna kvar. Familjen har på något sätt bestått, fast i en annan form. Och med några som har kommit till! Men för Emelie och Kajsa så är jag alltid mamman och han är alltid pappan. Vad som än händer och hur många som än kommer och går.

Jag kan aldrig slänga den.

Pappa, Kajsa, Emelie, Mamma