Steget efter

Men kära barn vad tiden går, jag hinner ju inte med min lilla dagbok. Steget efter är detta i korthet vad som hänt sen sist:
Torsdag: Mässa hos en åf i Kristianstad. Dom hade öppet hus och hade även tagit in ett segway-företag som lagt en bana där kunder å leverantörer fick tävla. Tack vare min å Ewas sthls-resa för 2 år sen där vi åkte sightseeing i sthls innerstad på detta sätt (efter att först ha fått en ordentlig lektion i ett tomt parkeringshus) hade jag rätta knycken och fick bästa tiden! Yeh! Det är så galet kul att åka! Var lite ringrostig första minuten, men sen satt det. Har man en gång lärt sig så sitter det, som att cykla eller åka skidor. =)


Kvällen ägnades åt gemensam baluns med alla utställare i samma partytält som vi stått på dagen. Högt i tak på flera sätt och sänggång runt ett-tiden. Många märkliga skåningar å blekingebor finns det i världen...

 

Fredag: Att checka ut från ett hotell är till synes en baggis. Dock inte denna fredag. För att kunna checka ut måste man lämligtvis ta sig till receptionen. Enda möjliga vägen dit var hotelles gamla hydralhiss hiss från 1823, som var precis lika mysig som den låter. För jag hade tung väska på hjul, datorväska, ullaredspåse, skor och annat nödvändigt ont som vi kvinnor måste ha med oss för 3 dagar på vift - så trapporna från 4e våning var inte ens ett alternativ.
Hur man åker hiss: Man kliver in, trycker på knapp för reception, står kvar, kommer fram, dörren öppnas, man går ut och mot receptionen. Svårt va?

Hur man åker hiss i Kristianstad: Man kliver in, trycker på knapp för reception, står kvar, kommer ner, DEN ANDRA DÖRREN I HISSEN ÖPPNAS, man kliver ut.... man kliver ut i ett jättekonstigt litet rum (5m2) i betong med en stor tvätthög på golvet. Bakom tvätthögen finns en dörr som leder ut på trottoaren. Dörren är låst och larmad. Man ska inte öppna den. Så man låter bli och åker tillbaka upp med hissen å tänker att man kanske bara blivit lite dum i huvudet? Man kliver ut på vån 2 och trycker på knappen för att få fatt i nästa hiss. Den kommer givetvis inte eftersom jag redan har en hiss mitt framför nyllet... Man funderar jävligt länge på om man kanske har blivit knäpp? Sedan gör man om samma försök igen för man tänker att: kanske har det lixom bara gått över på lilla hissen nu och så öppnar den rätt dörr och man kan ta sig till repan? Men nää...Det har inte gått över. Samma sak. Nya tankar om intelligens och förstånd. Oh yeah, she´s gone.

Tillslut kom någon form av vaktis gående i korridoren. Han såg mitt tvivel och mitt samtal med mig själv om vem som är dum i huvudet och jag förklarade mitt problem.
- Jag vill bara åka ner till receptionen, men jag kommer hela tiden till ett källarrum med en låst dörr mot trottoaren. Har jag blivit knäpp?
- Hahaha...Då är det tvättkillen som har glömt att ställa om dörröppningen när dom varit här och hämtat tvätt. Händer ibland, då dom går ut den vägen. Kom så ska jag hjälpa dig.
Så åkte vi ner och när fel dörr i hissen öppnades satte han i en nyckel i ett lås och vred om. DÅ öppnades den andra dörren och jag kunde kliva rakt ut i repan. Jag har INTE förlorat förståndet. Gu så skönt.

Fredag del 2: Skåne bjöd på 17 grader och sol så jag åkte till lilla stugan och klappade igen den för vintern på riktigt. Klippte aslångt gräs, grävde lite på känn här och var för att hitta min stenkista (utan framgång) packade in överbliven målarfärg (som inte får frysa i vinter) några köksstolar och lite annat smått, la nyckeln hos Pernilla och Christian som ska stänga mitt vatten imon när det är avstängningsdag för säsongen. (<3) Jag hann omöjligt vara kvar och hinner inte offra söndagen för en resa dit ToR. Så tack snälla! Sen ilfart hem till Jönkeboda. Undrade just om inte det var lite biodags igen?

Tack för denna säsong lilla vän. <3

Fick fatt i grannkäringa som oxå var biosugen och sen hann vi preciiis till 20,45-föreställningen av H y p n o t i s ö r e n. Den filmen innehöll alla de ingredienser som är de som skrämmer upp mig mest. (förutom ormar då) Men annars fanns allt. Någon som smyger in hos en när man ligger och sover. Ens barn blir kidnappat. Man blir drogad. Man är förföljd av någon. Osv, osv.... Den var precis lika otäck som boken. Det gick bara inte slå igen pärmen när det var för läskigt. Nope. Blundade lite i halsduken i ett patetiskt försök att inte få hjärtinfarkt. Men gick dåligt. Det blev en natt med orolig sömn... Även om jag tänkte på lilla mamsingens ord till mig när jag var liten, när jag somnade.
- Det var bara på film min lilla gulla, det var bara på film...
Hjälper inte. Jag har för livlig fantasi som får en jäkla skjuts. Jag ska inte se sån skit när jag bor ensam.

Nu: På tal om att bo så är det just i detta nu som man kan skönja de sista spåren av hur detta hem såg ut. För idag börjar det åka ner i kartonger. Sen är det flyktingläger på riktigt! Det finns lite att pilla med... Om jag säger ord som: frosta av frys, rengöra ugn, putsa fönster... Vem blir inte avundsjuk då?

Nähäpp. Ha en go helg govänner. Ni vet var ni hittar mig, jag lämnar inte hemmets trygga vrå... Nu kör vi!!!