- Det är nåt fel på lilla fröken gipsklump. Hon är alldeles för glad. Efter fem veckor i gips (div olika) ont, mens och idrottförbud - borde hon vara som ett kraftigt lokalt åskväder. Det är hon inte! Nää... Hon är sitt soligaste och godaste! Hon stog i regnet och log vid fotbollsplanen när jag hämtade henne efter lagkompisarnas match ikväll. Bara tränaren (Patrik) visade sitt missnöje över att inte ha tillgång till sin duracellkanin under höstsäsongen. Nu i skrift...
Men flickebarnet är oförändrat glatt. Och märkligast av allt - imorse kl 06.30 hörde jag ett lågt missljud i lägenheten innifrån hennes rum. Hon sjöng... Jag upprepar: Lilla fröken morgonmonster SJÖNG kl halvsju imorse. Något är allvarligt fel. Kan undra när man får träffa honom?
- Ikväll har jag varit på Torpa och tittat igen och skrivit ansökningspappren för lägenhetsskiftet med lilla bytesfamiljen. Förutom att det idag framkom att varken hon eller han har fasta jobb, så flyter det fortfarande på alldeles för lätt. Hur kan det vara så? Vi är helt överrens om flytt den 6 oktober (om nu pappersarbetet går igenom) så att jag hinner stänga min stuga (30 sept) och inte behöver klona mig den helgen. Snällt men oväntat. Jag var helt inställd på att behöva göra allt på en gång. Det brukar jag ju göra. Parkering för bilen i framtiden verkar inte bli så svårt heller. Tanken har slagit mig att det kommer bli lite småbökigt leta parkeringsplatser och knyppla in en stor jävla V70 längs trottoarerna när jag kommer hem om kvällarna. Och får man ha den ifred mitt i stan? Men eftersom allt går så förbannat enkelt sa givetvis bytesfamiljen "Vi har ett garage här borta vid VIP, vill du ta över det?" Eeh... Vad säger man? Tack kanske... På mån-tis nångång borde vi ha ett besked om hela byteshistorien blir godkänd. Och självklart hade jag med mig mitt hyreskontrakt. Jag förstår mig inte på folk som inte har koll på sina papper.
- Tänk dig en människa som du inte kan bli arg på. Jag tror att dom allra flesta vet nån sådan person om man tänker efter. När man lixom har laddat järnet och stövlar fram för att säga ett sanningens ord, så säger människan med sin enorma charm nåt helt oskyldigt och plötsligt rinner bara alltihopa av dig som om du aldrig hade varit arg. En sån människa är Pelle... (Och ja, jag är helt dum i huvudet.) Jag försökte verkligen mitt bästaste bästa! När han ringde imorse så tog det ca 1 minut innan vi båda skrattade så tårarna rann. På den tiden hade han hunnit erbjuda sin hjälp om jag ska flytta och lurat mig till skratt för sina enorma överarmar som minsann kan bära lådor... (han är smal som en pinne) Det var så vi kom in på Gummi-Tarzan.... Kommer ni ihåg den boken? Jag läste den på mellanstadiet. Om och om igen, den roligaste jag visste. Han oxå tydligen... Jaja. Lite arg var jag allt ändå. Han har en halv vecka på sig att fixa fram en ny mobil. Hur i helvete gick det till? Jag är ju helt enkelt gravt dum i huvudet och inte bra för mig själv.