Så här är ett patetiskt försök att komma ikapp med en liten sammanfattning av veckans...
...familjefejd som fick tårarna att spruta. Det stora fotbollsgrälet. Eller "jag-har-brutit-båtbenet-men-det-ska-du-skita-i-morsan--för-jag-begriper-mycket-bättre-än-du-grälet" Eller "dumma-jävla-taskiga-morsan-du-kan-dra-åt-helvete-för-jag-tänker-spela-ändå-konflikten" Ja,ja... Slutet gott allting gott. Nu är hon mitt lilla solsken igen. Fråga mig inte vad som hände - för jag har ingen aning. Plötsligt kom där ett sms och sen var allt som förut. Jag väntade hela fredagen efter smset på att det skulle komma nån sån där:
"- Jo döh morsan föresten, jag tänkte dra till London med mina kompisar över jul å nyår, det går bra va?" eller
"- Öh, jo du morsan jag tror ev att jag kanske är lite gravid eller nåt..."
Men ingenting. Absolut ingenting. Inte ens nåt tjat om att få pierca naveln. (det var längesen nu, kan hon ha glömt bort det?) Så jag väntar fortfarande. Nåt jävelskap måste vara på g.
...brand. Jag tyckte i fredags eftermiddag att jag skulle vara typiskt svensk och i mitt lilla hushålle erbjuda sedvanligt fredagsmys (som i de allra flesta hem i Sverige om fredagarna) bestående av inget mindre än - tacos! Jag kom oxå på den briljanta idén att vi kunde smaska tacos med hårda skal istället för mjuka som vi ätit de senaste 23 åren. Det finns ju nån form av båt/flak/pråm-variant som håller för ett bett i 1 hels sekund istälelt för de gamla traditionella vikta hårda sakerna som faller i bitar efter 0,4 sekunder av det första bettet. Sagt och gjort och glad i hågen tänkte jag samtidigt att det kunde vara bra att prova på det här med multitasking som alla pratar om .
Så jag hackade alla grönsaksmojängerna, brynde köttfärsen och slängde in skalen i ugnen SAMTIDIGT som jag gick igenom förra månadens ersättningar för resor, diesel och övriga utlägg och representation på jobbet, eftersom jag just hade öppnat min företagskorträkning och fått svimningsanfall och fick gå och sätta mig. (det blev en lång mening.. hängde du med?) Vad jag försöker säga är att jag la mer fokus på att försöka komma på bra idéer för att kunna håva in mer ersättning från jobbet då det saknades 3000:- som jag verkade ha bränt på alldeles egen hand på Ikea och lite varstans...Så jag glömde sätta på ugnen. (so far ingen brand) För att komma ikapp mig körde jag igång ugnfanskapet på fasen GRILL! (den går fort döh...) Gick å satte mig i soffan för att fortsätta slå samma siffror på miniräknaren om och om igen....Men oj vad det började lukta märkligt efter en stund... Gud i himmelen var märkligt det luktade. Och som det rök!!! Och då var det ändå ingenting mot hur det sen rök när jag öppnade ugnsluckan!
Nu kan ju jag den här branschen. Dels för att jag jobbar med brandskydd (dock inte mot tacos) men kanske mest för att jag eldade upp min micro för några år sedan under en stressig lunchrast. (mer om det en annan gång...) Men då fick jag lära mig hur en lägenhets-sanering går till, av en kund jag hade på TP, som har en saneringsfirma och kom körande med sina rökuppsamlare och hjälpte mig att klara ut eländet. (För evigt tacksam, Stefan på O c a b) Han sa att man måste så fort som möjligt se till att få ut källan till lukten! I det här fallet 6 st svarta, stinkande och mycket rykande plattor som en gång varit något som skulle gått att äta, på ett ugnsgaller. Dessa ord ringde i mina öron där jag stog i ett rökfyllt kök och skrek till barnen:
"-Ingen fara, jag har kontroll, det brinner inte, inte så mcyket i alla fall, det bara ryker!" Så jag SPRANG genom hela hemmet med grytlappar, kökshanddukar och galler, öppnade balkongdörren med en hand trots att den kräver ett tvåhandsgrepp (hur schöen gick det till?) och kastade ut mitt goda fredagsmys på den blöta gräsmattan nedanför. Det regnade, mycket praktiskt i sammanhanget.
Sen mindes jag oxå Stefans ord om vad det är som luktar när källan är ute och all rök är ute... Det klibbiga rökiga klibbet sätter sig fast på skåp, dörrar och väggar - allt i rummet. Det är därför den äckliga röklukten stannar kvar. Och ju snabbare man kan börja tvätta bort det, desto mindre hinner det sätta sig. Så lilla fredagskvällen ägnade jag åt att ställa upp alla fönster, torka allt som gick att torka i hela köket, hallen och v-rummet. (det var den väg jag sprang när källan skulle ut...) Det var Ajax, disktrasan och jag för några timmar... Om och om igen. Inga problem. Jag har ändå inte så mycket att göra just nu. (Nu luktar det bara zigenare, hoppas dom nya hyresgästerna gillar den doften)
... röj. Garderober och byråar... 3 säckar och 2 väskor med kläder, skor, jackor och dyl från 3 personenr som ska slängas i Klädåtervinningsbingen. Det var bråttom när vi flyttade in här för 4 år sen. Kan väl erkänna att det inte blev så mycket slängt då - tog mest med mig allt som jag inte hann att sortera och slängde in det i garderoben. Och 4 år till har gjort sitt. Madre Mia. Jag är inte materiell. Nejdå, nejdå. Man blir ju mörkrädd. Och jag skäms. Vilket överflöd vi lever i. Skärpning!
...kaos. Nu ser här ut som ett flyktingläger. Det är säckar kartonger och påsar överallt. Spara och släng. Skänk bort och packa. Jag hade bestämt mig för att sakligt ta ett rum i taget. Ingen panik. Rensa och packa - ställ sedan allt i vardagsrummet när det börjar bli dags. Javisst... Så nu gör jag precis som jag tänkt. Dvs att jag håller på överallt i alla rum och utrymmen samtidigt. (självklart, så gör jag ju alltid?) Och här går jag omkring och undrar varför ingen man vill leva med mig... Kanske inte måste fundera på den så hårt längre. Men å så mysigt jag har det nu...
...maskning. Pågår just nu. Så länge jag sitter här och skriver det här inlägget behöver jag inte göra färdigt i garderoben och åka iväg med alla säckar. (det är därför det blir världens längsta inlägg) Garderobsröj går in på första plats i det tråkigaste tråk jag kan komma på. Det är nästan lika tråkigt som att äta tacos utan tacoskal.
Nähä. Påt igen.