Efter dag 3 i viktväkteriet kan jag konstatera att jag loosat 1,6 kg, diskat 847 grytor, stekpannor, skålar, byttor och stekredskap. Köket ser ut som ett inferno och doftar/stinker beroende på klockslag alltifrån curry till vitlök, mosad banan, kanel eller puttrande ajvar relish. Men det här är en bra vecka att börja och gräva ner sig i nya rutiner, för det är en helvecka på kontoret vilket innebär mycket enklare logistik på alla fronter. Det ger ett och annat höjt ögonbryn och småflin bland kollegorna, men det är minsann lika bra att dom vänjer sig för jag tänker hålla i. Det är allt eller inget i mitt liv och i det här valet har jag valt ALLT. (eller INGET beroende på hur man ser det) Så mitt i ett internmöte satte jag ner foten, ställde jag mig upp och sa att:
"-Nähä. Nu är det mellanmål."
Och sen gick jag och hämtade min riskaka.
Döttrarna är också invigda i detta kaos av kilovis med mat som man måste hiva i sig. Ikväll stod det kycklinggryta på menyn och receptet för 4 pers innehöll bla 2 hela stora paprikor, ett knippe morötter, en hel jävla squash och ett halvkilo kycklingfilé. Lägg därtill matlagningsgrädde, buljong och en halv bytta ajvar - så får du den största stekpanna som får plats på din största platta, helt breddfylld med en ENORM maträtt! Den ska du sen splitta i endast 4 portioner och käka upp tillsammans med ett par dl fullkornspasta som tilltugg. Puh. (te och macka? är det helt ute?) Jag förklarade för dom små liven att det var käk för fyra pers och sen stod vi alla tre med stora ögon och tittade ner i den överfyllda pannan en stund utan att säga nånting alls.
-Ööh... Om ni inte vill ha riktigt så mycket grönsaker så får ni ju peta bort lite kanske... Men jag måste äta upp. Hur det nu ska gå till.
Resten av denna dag (som inte utspelat sig på kontoret eller bland grytor och slevar) har jag ägnat åt att försöka plocka ihop en bil för ett ungefärligt värde, med tanken om att få till så mycket som möjligt för pengarna. Jag kan nu alla bilmärkens hemsidor för "bygg din egen bil" utan och innan. För nu ska här tydligen beställas ny tjänstebil innan veckan är slut, ett i-landsproblem utan dess like. För vad kan jag om bilar? Inte ett smack och jag är otroligt ointresserad dessutom.
- Vad kan vi välja...? frågade jag trevande i hopp om lite hjälp på traven
- Vi har avtal med alla bilhandlarna i stan så ni kan i stort sett välja vad ni vill. Bara håll er under den här summan.
Suck. Ibland önskar jag att jag jobbade på ett företag där saker var uppstyrda. Typ:
-Du kan välja på Volvo V70 svart eller Audi A4 röd.
Men nehej då, det skulle aldrig hända på mitt jobb. ALLT ska givetvis som vanligt avgöras på egen hand och så kan man inte komma och säga nåt om det sen. Det gäller ALLA beslut du nånsin kan komma på - för så är det på värderingsstyrda företag vilket oftast såklart är en fördel. Men det är också en sjuhelsickes massa beslut att ta för en förvirrad kvinna bland stora grytor och igen-immade rutor.
Vit bil säger ungdomen. Jag tycker att röd bil hade varit att skoja till det lite. Svart, är nog egentligen ganska praktiskt.
Stooor bil med fläskig motorhuv är väldigt fördelaktigt den dagen en stor älg kliver ut på vägen, nån mörk kväll i de värmländska skogarna.
Lite mindre bil blir väldigt mycket enklare att fickparkera på Torpas trånga gator (om man nu lyckas hitta en liten lucka en bra kväll)
Sollucka är najs.
Om man inte väljer sollucka kan man ta några fläskiga fälgar istället.
Jag vet inte. Men jag tror det blir en Volvo. Eller audi. Eller BMW. Jag måste nog ringa en vän.
