Ä. Ö. R.

Det har varit en fin vecka med otroligt lyxiga och roliga dagar på V ä s t a n å slott, där skratten fortfarande lär eka efter oss. Möjligen är det endast den senast adlade i släkten von O t t e n, som är lättad över att vi packat ihop 23 anställd + 4-5 inhyrda konsulter och åkt hem. För det var många som kom och gick av olika anledningar (därav smart att inte vara så värst långt hemifrån) och därför helt omöjligt för någon utom vår egen Ekonomimaria (som är världsmästare i ordning och reda) att hålla reda på hur många rum vi hade följande natt och hur många vi skulle bli till nästa måltid. Von O t t e n gav upp på ett tidigt stadie redan vid första lunchen:
-Hur många blir ni till lunchen?
-Vi blir 25.
-Men vi har dukat till 25 och två platser är lediga?
-Ja... Dom kommer nog snart...
Och strax efter det klev 4 nya personer ner för trappan och in igenom det låga öppningen, till den lilla matsalen i källarvalvet.

Vi höll i hatten när vi gick mellan bygnaderna...
 

Så vad har vi gjort ons till fre? Förutom ätit gourmérätt efter gourmérätt? (Lätt osams med vågen idag, men den kommer få ge sig igen) Enkelt sagt skulle man kunna säga att vi har satt en företagspolicy på papper. Men det låter alldeles för enkelt om jag tänker på hur det gick till, även om jag vet att det var det som blev slutresultatet som man kan visa upp. För företaget där jag jobbar leds av värderingar och inte av kommenderingar... Om jag i ett nafs kunde förklara hur ett värderingsstyrt företag fungerar - så skulle jag gladeligen göra det. Men det är lite mer komplicerat än så att förklara för den som inte har upplevt det själv. Men i enkla drag, så handlar det egentligen om:
* Vi jobbar under tre enkla regler: Ärlighet, Öppenhet, Respekt.
* Det finns inga siffer-ramar att hålla sig inom.
* Vi förtjänar inte ledningens förtroende genom att först visa vad vi går för - vi har 100 % förtroende från början - tills vi visar motsatsen på andra hållet.
* Vår VD leder oss inte genom att peka på statistik, siffror och prognoser - javisst finns det tillfällen då han nämner sådana saker ibland, men i det stora hela coachar han oss på känn. Hans jobb är att leda varje individ så att den får fram sina bästa egenskaper och styrkor.
* Vi har inga enskilda budgetar, vi har bara en stor gemensam. Om någon av 5 säljare skulle löka runt skulle det märkas direkt ändå.
* Varje anställd har full frihet att jobba som den vill. Ingen behöver hålla igen på någonting, någon egenskap, kunskap eller idé - så länge vi håller oss till: Ärlighet, Öppenhet, Respekt. Och därför finns heller ingen som petar i det vi gör. Vi redovisar INGENTING. Det enda som vår VD bryr sig om är det som står på den sista raden, dvs hur mycket vårt arbete genererat i. Vägen dit skiter han fullständigt i så länge som vi hållit oss till... Ja just precis - Ä, Ö, R.
* Vi är dock strängt förbjudna att behandla någon orättvist eller med något som kan tolkas som respektlöshet - kunder, leverantörer och kollegor.
* Vi ljuger inte, vi luras inte, vi skyller inte på andra, vi fifflar inte - vi drar inte ens en vit lögn där det hade varit ok i många lägen.
* Vi är alla delaktiga i alla beslut, det är coach som tar dem såklart, men då har han först ställt frågan till marknadsgruppen om vad vi tycker. Det gäller allt från korrekutläsningar till budgetmål.
* Vi ansvarar för allt som tillhör våra tjänster och allt vi gjort till 100%.
* Vi blir inte tilldelade arbetsuppgifter. Vi TAR arbetsuppgifter. Vi FÖRTJÄNAR dom. Om jag skulle brinna för att odla den lilla exportförsäljning som vi har - så skulle jag kunna TA den, köra järnet i Finland och Norge, odla den försäljningen och därmed bli exportansvarig. Och om jag hade velat bli försäljningsansvarig så hade jag bara kunnat kliva fram, lett mina kollegor och tagit det ansvaret. (nu har jag inget som helst behov av något av ovanstående tjänster)

Jag minns det första riktiga mötet vi hade när vår nye värderingsstyrande vd hade börjat. Vi säljare satt med tusen frågor på våra papper framför oss som vi ville peppra honom med och en av dem var:
"- Hur stor är representationsbudgeten? Vilken peng/år har vi på respektive distrikt? Vad får vi göra med kunderna?"
Och han svarade lugnt:
"- Jag förväntar mig att ni ska representera, det är mycket viktigt. Och den enda regeln som gäller där är SUNT FÖRNUFT. Om ni är osäkra på något och tänker att ni nog borde fråga mig om lov - så ska ni låta bli. Det gäller i mycket - är du osäker, så ska du låta bli. Kom inte och fråga mig en massa onödigt, jag bryr mig inte om vägen till era mål, jag tittar bara på sista raden. Men om någon missbrukar denna enkla regel, så kommer jag att se det. Då blir det ett jobbigt samtal på mitt kontor. Och snälla, låt oss inte komma dit, för då kommer det att bli väldigt, väldigt jobbigt."

Så? Lätt som en plätt att jobba efter, eller hur? Jag har klarat mig bra, för jag har en grym vilja/handikapp/egenskap - att göra rätt. Jag som person blir livrädd när jag tror att jag kanske har gjort fel mot nån. Men tröskeln till vår käre coach´s (som han själv nämner sig som) kontor är så väldigt låg, hans dörr står alltid vidöppen. Så behöver man bikta sig är det bara att kliva in och stänga dörren bakom sig, efter ett par timmar kliver man ut, klokare än någonsin. Jag tror att han har utvecklat mig personligen mer på två år än jag utvecklats personligt i hela mitt liv. För han är inte bara vd och coach, han är gratis psykolog också, bättre än någon terapeut jag nånsin pratat med - eftersom han känner mig utan och innan. Och trots allt detta ovan till synes slappa, luddiga, lull-lull, så har jag aldrig haft så mycket respekt för en chef på något arbete jag haft tidigare. För att göra fel mot någon som litar på mig till hundra procent, tror på mig, motiverar mig och alltid står bakom mig - vore lika grovt som att svika sin bästa vän.

Vi har alltså lull-lullat i två (vissa av oss nästan tre) dagar på V ä s t a n å. Vi har pratat värderingar.



ALLA har fått säga sin mening, även 12 verkstadsarbetare. (i synnerhet 12 verkstadsarbetare) En konsult (från ett annat värderingsstyrt företag i området - A c c o n i a) har lett oss genom dessa dagar och nu har vi en skriftlig policy om hur saker och ting ska få gå till. Vi blev bara gravt osams på en enda punkt och det var om vi skulle låta tystnad från en individ vara det samma som att denne höll med övriga. Göta petter sånt diskuterande det ledde till. Själv tycker jag inte att tystnad bör vara det samma som samtycke. Så det så.

Så till dagens oväntade stora problem. Den första dagen på V ä s t a n å, var det bara vi fem i säljgruppen tillsammans med konsulten. Vi har alla nyligen gått igenom omfattande tester, som tog nästan en heldag - på allt från personlighet till begåvning. Där fanns väl inga egentliga överraskningar från min sida, men tanken var att vi skulle få veta vad vår säljgrupp bestod av och därför kunna nyttja det på rätt sätt. Ett av inslagen var att vi skulle presentera vår bakgrund under ca en halvtimmas föredrag för varann. Då framkom mycket tydligt att jag stannat ganska precis 5 år på varje arbetsplats - för sen har jag känt mig färdig.
-Hur länge har du varit på den nuvarande?" frågade konsulten då
- 4 år och 4 månader..." var mitt svar.
Det gick ett sus i salen.

Så kanske är det därför sista tidens ickemotivation gjort sitt intrång. Jag har en stor jobb-down, det är bara att konstatera. Trots att trivseln och kollegorna aldrig varit bättre, kan jag inte hitta tillbaka till den stora jobbglädjen jag alltid känt. Det är bara så mycket stök och bök. Har det alltid varit så? Det har det nog egentligen, det är nog bara att jag kommit till en gräns där det inte är roligt att ta hand om det längre. Och jag vet hur farligt det är att tappa arbetsglädjen... Jag minns när det hände på TP, sen gick det fort utför. Så nu tänker jag så det knakar, för i normala fall hade det väl inte varit svårare än att börja se sig om efter ett nytt jobb? Men... Hur ska jag någonsin kunna byta till ett företag som inte är värderingsstyrt? (dom växer ju ännu inte på träd lixom...) Jag vet inte om jag kan trivas hos nån som styr efter listor och siffror och statistik, för nu känns det som dåtid och väldigt förlegat nu lixom.

Det är en ordentlig julanöt att knäcka.