Som säljare: Här finns det nästan bara ett ord att använda och det är ett av mina absoluta favoritord. För det har varit ett förskräckligt roligt och lärorikt år! Jag hade väl aldrig kunnat ana, att det var så här det skulle bli? Vilken total och välkommen frivolt jag plötsligt slog 2012, jag kan bara summera det med ordet: FANTASTISKT!
Som mamma: Ett bra år. Jag kan inte minnas några jättekonflikter eller större missöden med mina små änglar under de senaste 12 månaderna. Vi har varit goda vänner trots alla hormoner som har sprutat. Visst finns det tillfällen då jag undrat om två stängda dörrar och ett tyst nylle till kvällsmaten, är det enda man ser av sina barn när dom är 15 och 17? Och svaret är JA. (ibland) Men nästa dag har dom kanske kommit och krupit upp i soffan hos mig och lättat sina hjärtan. Det har varit värt varenda tyst minut. Och flytten gjorde oss så gott, dom trivs här och är harmoniska - precis som jag. Under 2013 önskar vi oss lite mindre gips bara, om jag nu ska peka på något som kanske inte varit så lyckat.
Som flyttorganisatör: Katastrof. Särskilt under sept-okt.
Som semesterfirare: Den branschen kan jag! Årets semester gjorde jag väldigt bra. Både den turkiska och den skånska. Ibland plockar jag fram varma sekvenser ur minnet, där jag sitter på min baksida och njuter av kvällssolen, där jag står på stegen och målar min stuga under den klarblå himlen i 30 graders värme, där jag sitter på cykeln och rullar nerför backarna på Ven den perfekta dagen, där jag ligger och flyter i Medelhavet och samlar nya krafter, där jag sitter med mina vänner och njuter ännu en stökig kollektivmiddag, eller där jag och Jennie skrattar så tårarna rullar - på en bensinmack i Båstad. Åååh, så mycket kraft jag får av mina semesterminnen. Som semesterfirare 2012 får jag VG = Väl Godkänt.
Som potentiell flickvän: Här finns det helt klart lite att jobba på. Men jag anser dock (väldigt ödmjukt) att jag varit en mycket god potentiell flickvän. Problemet har bara varit att övertyga en potentiell pojkvän. Med detta har jag misslyckats totalt och har istället fått bjuda på ett par smärtsamma vurpor. En rejäl saltomortal under april och maj månad, satte sina spår! Nästa känslomässiga och totalt oväntade kullerbytta tror jag nog att jag slog i november minsann... Då blev jag precis så otäckt yr som man blir när man är 40 år men plötsligt känner sig som 15. Förlåt mig för den frivolten, men den var härlig... Jag ångrar dock inte en minut av gymnastikövningarna 2012. Men man lär så länge man lever.
Som dotter: Fylld av en helt ny insikt. Nämligen att inga mammor varar för evigt - inte ens min egna. Jag är tacksam för att allt det blev av den historien just i år, var en väckarklocka. Man kan alltid vara en bättre dotter, nu är jag det. Och jag är så tacksam för att lilla mamsingen får finnas lite till.
Som bloggare: Disaster. Jag överväger allvarligt hur jag ska göra med år 13? Jag hinner lixom aldrig fundera ut nåt finurligt längre. Jag är dessutom ständigt livrädd att fel människor ska hitta den här sidan och sedan döda mig smärtsamt, långsamt och välförtjänt. (vad tror ni Jonny, Sonny, Ronny och Conny tycker tex?)
2012 blir i mitt minne förändringens år. Jag bytte jobb (ny tjänst i kombo med ny chef gjorde att samma företag kändes som ett helt nytt) bil och bostad. Det är mycket på ett och samma år för någon (mig) som inte är så pigg på att rucka på sina fasta punkter till höger och vänster. Det har varit turbulent, tufft, galet och mycket, mycket lärorikt. Jag har fått ordning på många saker och långsamt kan jag konstatera att mina "dippar" är allt mer sällsynta. Jag är stark, harmonisk och mår väldigt bra. Jag har t.o.m börjat lära mig att vara ensam. Jag är verkligen askass på det... Nog för att jag var väldigt ung när jag fick lära mig att ta hand om mig själv, den biten klarar jag bra. Men känslomässigt... Katastrof... Jag har så mycket att ge, jag har så mycket som jag vill dela. Jag är helt stympad och handikappad när jag inte har någon att ta hand om och ge det till. Men jag lär mig. Jag vet bara inte om det är bra eller dåligt, för jag vill egentligen inte alls vara själv.
Under 2013 ska jag fortsätta jobba med saker som jag vill förändra. Jag tänker inte kalla det för nyårslöften, för det är inte min grej. Men jag uppmanar mig själv att nå vissa mål:
1, Jag ska få ordning på mat och motion och vårda min allt mer skraltiga kropp.
2, Jag ska inte slösa med min tid och min energi.
3, Jag ska alltid försöka att göra mitt bästa.
Tack till alla som regelbundet följer denna dagbok. Någon gång kanske här kommer stå nåt vettigt... (håll ut) Kram på Er och Gott Nytt År!