25 december 2012

Kramkalas

Ingen julafton som går till historien precis, men helt ok. Två höjdpunkter tar jag med mig.

1, Bror fick fram en låda med gamla foton. När jag undrade varför JAG aldrig fanns med på knappt en enda bild, så fick jag veta att det var för att jag inte var född. Så elakt. Men han hade bilder på min pappa som jag aldrig har sett. Och på min mormor och på sig själv. Och 1(!) på mig!

2, När vi landade i Gsås på kvällen fick jag den briljanta idén att svälja allt vad stolthet heter å knata in i V ä s t erg å r d e n hos min gamla extrafamilj. Dom var där hela släkten och firade, så jag tog med mig mina barn och klampade in. Succé och vemod. Det är så hemskt att se när livskraften runnit ur dom gamla... Dom flesta var sig så lika, men min extrapappa (farbror Rune) hade blivit så gammal och skör... Det gjorde så ont!

Men dom blev så glada. Det var en enda härva i hallen av kramar och glada röster. Men till slut var jag bara tvungen att säga till Ann-Louise, som en gång var som min syster:
-Men du, den här lilla minsta varianten du har - kan man få ta sig en titt på henne?
- Va? Vem? Sally?
- Ja... Heter hon så...?
- Hon sitter här å tittar på julkalendern... Menar du att du aldrig har sett Sally?
- Nä... Jag vet att ni fick en sladdis men har aldrig träffat henne...
- Oj... Hon är fem...

När vi gick rykte Emelie mig i jackan och viskade:
- Mamma... Ann-Louise grät när ni kramades, varför gjorde hon det...?
- För att... För att vi blev rörda.
Och Kajsa sa:
- Vilka var alla dom där andra? Dom visste vilka vi var! Läskigt!
- Ni har träffat dom många gånger. Det har bara gått en stund sen sist...

Nähä. Dags för frukost. När kan vi med att åka hem tro?

Uppifrån å ner:
Min bror
Min pappa
Min pappa
Mamma, mormor och brorsan
Jag...