Idag hade jag planerat att byta ut tacka-fira-och-klappa-varandra-på-axeln internt mot att göra ungefär detsamma - externt. (omväxling förnöjer) Så med bilen full av julatårtor styrde jag mot Götet imorse. (fördelen med just en kartong tårta är att man kan bara lämna in den med orden "den här kan ni ha till kaffet sen i eftermiddag" så slipper man vara med och äta eländet själv.) Sagt och gjort.
Som lixom i farten råkade jag oxå sälja första etappen i sagan om de tre tornen. Det är en väldigt liten etapp för mig (påbyggnaden av torn två) som mest innehåller spa-anläggning, relax och konferans - men dock oxå toppas ca 25 exklusiva hotellrum. (det är till dom rummen jag kommer in i bilden) Så ingen stor affär på något sätt... MEN! Vad tror ni om chanserna för torn tre (ca 500 rum...) som är på g, om mina prylar redan sitter i torn två? Just det ja... Halva inne hade jag sagt om jag varit av det andra könet. På tal om det... Så vem klev in hos min kund om inte en av grabbarna från v e n t n n y t t-gänget?? Jamen självklart kände han min kund... Dom var gamla polare(!) och skulle käka lunch. Såklart. För just idag var världen sådär oförklarligt liten... som jag ju inte är fantast av...
Så jag var ju tvungen att åka och flukta på skapelsen och samtidigt passa på att boka en visning ihop med min kund på hela byggnationen. Om vem träffar jag på då, om inte min gamla klasskamrat Annika,från grundskolan - som jag inte sett på 25 år!? Hon jobbar i repan och på kontoret där... Galet va kul att få krama om henne. Och konstigt... Det är en så märkligt känsla att känna nån så väl och inte ha en janne om de senaste 25 åren.... Och ändå är allt sig så likt. Mycket, mycket konstigt. Man kan lixom inte sluta titta. Och man kan inte sluta tänka att vederbörande ser ut som sin mamma... (fast Annika och hennes mamma är vackra) Hjälp. Ser jag ut som MIN mamma? Tänk om jag gör det? Min mamma ser ju ut som mormor när jag tänker efter... Suck. Nåväl, eftersom jag ränner i Gbg en eller ett par dar i veckan för det mesta numera, så bestämde vi oss för lunch i januari. (jag och Annika, inte mormor) Så kul!
På väg till dagens sista besök (en sur konsult som bor i en udda lokal) får jag en ingivelse att svänga in mot ett område (M ö l n d a l s S j u k h u s) där det borde finnas ett parkeringshus, när trafikljuset plötsligt slår om till rött. Så jag vrider över till högersvängsfilen i sista sekund, hamnar bakom en bil och där står vi och väntar. Inga andra bilar, bara vi. Mannen som kör den lutar sig lite snett framåt och jag konstaterar trött att "Den där nacken känner jag igen... väldigt mycket... faktiskt skulle jag kunna peka ut den nacken bland hundra andra nackar..." Men jag tänker att det är omöjligt. Vad skulle vederbörande Jönskvarnabo göra i Mölndal? I bilen framför mig vid ett rödljus? Just nu, just här, just idag? Det ska också tilläggas här att jag har numera noll glasögon. (jag har ju lagt dom på en bensinmack i Borås sålänge...) Jag kan alltså omöjligt se vem schöen det är som sitter i bilen framför? (jag är tacksam om jag reder ut vägskyltarna utan glojärn) Men jag är helt säker, jag bara känner det i hela kroppen. Jag bara VET att det är han! (jag visste inte ens vad karln har för bil, så det var inte den jag kände igen) Jag bara vet. Väääldigt konstig känsla, men är det konstiga dagen så är det.
När det blir grönt och han svänger, kör fram till t-korset, vänder och kommer rakt emot mig, får vi det bekräftat... Jag tror vi blev lika förvånade båda två. Nog för att vi springer på varandra överallt. Men i Mölndal lixom??? Hur stor är sannolikheten? Jag har fortfarande ett fånigt flin i ansiktet.
Jahapp! Vilken dag! Så himla glad för halva inne på GT, nästan att jag vågar mig ut till kontoret imon. Det måste jag förresten... För nu har jag fikat på riktigt. Imon fortsätter vi att klappa på varandra i klubben för inbördes beundran... Och nu har visst jag lovat att leverera nåt smaskigt till den tillställningen. Så nu ska här bakas!!!
Om jag hade druckit whiskey (jag avskyr whiskey, hur mycket jag än har försökt lära mig) så tror jag att jag hade tagit en rejäl pinne nu. Det är lixom en sån typ av kväll. Fira lite, fixa lite, piffa lite, baka lite, njuta lite. Men nu gillar jag ju inte whiskey. Fast glögg gillar jag ju!
Hej tomtegubbar slå i glasen...!
