Nähä, jag tror minsann det är dags att bjuda på en inblick i det här oootroligt spännande singellivet. Minns ni Jonny? Han som åt upp mitt smink och svalde det i en enda klunk utan att blinka? Om inte så kan ni friska upp minnet här:
http://petterssonskan.blogspot.se/2011/11/jonny-del-3.html
I alla fall... Jonny boy har gjort comback. Han har varit tillsammans med någon som han träffade i samma veva som ovan inslag, men nu har har dom tydligen brutit upp. Så vem hör han av sig till så fort han tycker att det känns lagligt? Jodåsåatte... Moi. Jag begriper fortfarande bara inte varför. Eller är helt enkelt mäns värld så himla enkel att det är jakten som är det intressanta? Att dom vill ha det dom blivit nekade? Är dom så förbannat korkade? Vuxna karlar? (jag känner att jag drar alla över en kam här... Men det är lika bra! Då behöver ingen känna sig bortglömd.) För jag sa ju faktiskt NEJ... REMEMBER?
Så när han hörde av sig för ett tag sen och ville ha en ny chans, för han tyckte att allt hade blivit så dumt och fel förra gången så... Så var jag inte sen att hålla med om det. För ALLT blev verkligen galet. (vi har mer historia än det jag delat med mig av i Jonny del 1, 2 och 3) Det finns i verkligheten både en 4a och 5a oxå... Jag sa nej även då, jag är en fin flicka. (Host host...) Så nu är han på tå!
Så vad är problemet tänker ni? Är hon dum i huvudet Pettssonskan? Varför bemödar hon sig ens att svara när korkhuvudet hör av sig? Jamen det är ju just det jag är... Dum. För jag kan inte släppa saker som jag inte förstår!!! Varför är han en idiot i verkligheten när han inte är det på pappret? Varför blir allting fel när alla förutsättningar finns för att det ska bli rätt? Och jag som ändå inte hade nåt bättre för mig vid tidpunkten för hans comback tog faktiskt beslutet att jamen what the fuck? Varför inte? Det skulle kanske dessutom få mig på bättre tankar än dom dumma jag gick runt med i huvudet just då... Han kunde få vara min idiot om han nu så gärna ville.
Men nää! Så var det faktiskt inte. För jag VILLE verkligen att det skulle gå bättre den här gången. Jag är inte mycket för kravspecar. Jag tror mer (jag veeet av eeenorm erfarenhet) att trillar man dit, så trillar man dit! Oavsett hur många rätt eller fel han har. Om han är målare eller månfarare. Gift eller singel. Man kan tyvärr inte bestämma vem det sker med... Det hade varit väldigt praktiskt. Men om man nu ska peka på småsaker som man kan få önska sig, eller om vi kallar det bra förutsättningar - så har Jonny följande rätt:
1, Han har stora barn. Med stora menas tonåringar och uppåt. På gränsen till utflugna alltså och det gillar vi. Jag är inte sugen på att börja om med småfolk. Pluspoäng
2, Han har en mycket bra ordning på sitt liv. (verkar självklart men tänk att det är det inte alls kan jag berätta! Se på Målarpelle...) Dvs, han är vuxen, tar hand om sig själv, sitt hem, sin ekonomi och sina barn på ett vuxet, myndigt och ordningssamt sätt. Pluspoäng.
3, Han har ett fantastiskt fint, välstädat, varmt och inbjudande hem. (ren bonus)
4, Han har ett bra jobb sen många år. Han är snickare... Vilket varken är rätt eller fel. Jag har har inga synpunkter på yrkeskategori så länge det inte är extremt åt något håll. (i det här fallet är det enda jag kan tänka på att jag verkligen skulle behöva bli kär i en snickare, det vore lösningen på många problem) Stora pluspoängspaketet på den!
5, Han ser bra ut och har alltid fina kläder. Plus plus.
6, Han är en gentleman. Det gillar vi fett. PUSS! (ok, ok... nu bortser vi från incidenten i soffan. Jag menar för övrigt. En del kallar det fjäsk, men jag säger - DET FUNKAR!)
7, Han är duktig på mat och vin. Gillar, gillar, gillar.
8, Han är singel. Stort plus.
9, Han gillar mig. Hm... (Vad är det för fel på karln?)
Så vad kan gå galet? Rent teoretiskt är vi ju redan gifta???