Vi (jag och pappa Bjölle) har idag gjort en gemensam aktion för att vända neråtvända mungipor uppåt igen. Efter en hel söndag med tysta leken drog jag med mig flickebarnet till köpcentrat. Hon hittade inget hon ville ha (inte lätt att varken prova eller få på sig särskilt mycket med en stor gipsklump på armen) så hon gick ut å ställde sig utanför bilen igen. (Med kommunens längsta underläppsput)
Jag gick iväg på ett eget uppdrag och sen ut på parkeringen. Kramade henne länge, länge å sa att allt kommer bli bra! Vi ska hjälpas åt minsann! Så sträckte jag fram en pappkasse mot henne.
- Men nu åker vi hem Kajs, på vägen kan du kika lite på den här. Här får du! Det är från mig och pappa. För att vi älskar dig.
Det finns inga mungipor i världen som kan motstå lite modern teknik. "Jag tror jag drömmer" sa hon när vi åkte hem. Nu sitter hon i köket och sjunger... Hon är så glad. (den gamla har varit i tusen bitar sen i somras) Det sved i plånkan, men det var det värt.
Strax hämta Emme vid stationen, hon har tillbringat helgen i Götet. Sen ska här sovas! Imon Mjölby/Linköpng. Jag hoppas på att ha vädergudarna med mig!
Ps. Idag är det Annadagen, då lägger man lutfisken i blöt. Det finns 2 människor på jorden som kommer ihåg det å grattar mig då... Varje år... Den ena är lilla mamsingen. Den andre är min gamla chef från TP. Stort genuint TACK från djupet av mitt hjärta till båda. Det värmer så mycket.
