Tillbringade en lååång stund hos min gamla arbgivare TP igår. Gamla kollegor supportar mig stenhårt och stödjer mig fullständigt i mina försöka att bli vän med Android. Detta kan komma att bli nödvändigt inom en snar framtid. Obsevera att jag inte säger att dom LÄR mig eleändet. Skulle jag aldrig erkänna. Kan sträcka mig till att jag får hjälp med att VÄNJA mig. (jag har faktiskt kört android förut, under en väldigt sinnesförvirrad period i mitt liv) Vi var inte sams då heller.
Hursomhelst är allting i världen denna sista dag på året HTC-fanskapets fel. Tom med att jag inte kunde somna igår kväll skyller jag på den. Jag har dessutom varit ledig på tok för mycket och lyckats vända dygnet. Eller vända och vända, det innebär ju knappast att jag brukar kunna sova på morgonen i alla fall. Jag sover knappt helt enkelt. (börjar synas i detta snart 40 år gamla ansikte) Men vid sisådär halvett-ett tänkte jag slå till och blunda lite. Men se på fan. Då vaknade telefonaset till med hjälp av Jonny som har tagit nya tag. Han undrade om jag var ute på krogen och kanske kunde tänka mig att kika lite på hans feber på vägen hem, för han frös så förfärligt? Jag avböjde vänligt men bestämt detta fina förslag. Detta gav unge herrn enbart blodad tand, och stora likheter uppstod mellan en blinkande julgran och TPs fina mobiltelfon. Modell smart.
Man kan tycka att hur svårt kan det va att bara stänga av elektroniken och sen sussa i frid? Men se, när jag har en dotter på vift i Gbg så är det faktiskt otänkbart för lilla mamman att inte ha den igång med ljudet på. Sån är jag. Sen lyckades jag ändå somna en liten stund, tills jag väcktes av nästa oljud. Dotter nr 2 på andra sidan väggen hade för sig att hon måste ringa ett myyycket viktigt samtal 02.07. Så hon låg i sin säng och pratade och skrattade högljutt helt obesvärat. Ända tills hon blev störd av ett mycket argt sms från sin milda mamma. Då tystnade det märkbart på en gång därinne.. Hennes ursäktande sms med en fantastiskt bra förklaring gick inte heller hem, då mamman nu var arg som ett bi. "Det var faktiskt viktigt" VAD I HELA VÄRLDEN KAN VARA SÅ VIKTIGT NÄR MAN ÄR 14 ÅR ATT MAN INTE KAN VÄNTA TILLS IDAG??? Jag begripert inte, trots att jag då absolut inte kunde somna om och hade gått om tid att fundera på saken, innan jag fastnade i nång konstig dröm om 3 bögar i Skåne vid halvfemsnåret imorse. Kom inte fram till nåt vettigt alls. Jag har aldrig varit 14 år.
Men nu till årets sista tips!
Glöm inte att bocka ur bocken som gör alarmet gällande på mån,tis,ons,tors,fre på androidjäveln om du har tänkt att bli väckt kl sju en lördag så att du hinner handla det sista före kl 10!
DÅ RINGER DEN NÄMLIGEN INTE!
Vilken idiotfunktion att ha som standard. Folk vill väl leva sitt liv på helgerna med? Reklamatiooon!!! Så tack vare nattens skönhetssömn vaknade jag kl nio med ett ryck. Jag bara visste att jag hade gjort bort mig. Så... Jaha... Det är väl bara att vända på dagens schema. Andas lite fint och hoppas att jag hittar det jag ska ha lite senare idag. Men hummern är köpt. Oxfilén likaså. Så vad kan gå fel lixom?
Gott slut mina vänner! Njut av årets sista dag! (om du har fått någon sömn inatt) Själv tänker jag nu leta upp mina två största grytlock och väcka min lilla oskyldiga flicka. Sen ska vi prata om vad man får och inte får när man är 14 år. It will be fun.
Tjopp