En ny variant av julhelg är slut. I år åkte vi tebax till Jönkan redan på juldagens eftermiddag. Dels för att vi hade fått lov till det och dels för att Kajsa hade bibelutdelning i sin konfa-grupp i Sofia imorse...(så synd) Efter det åkte vi tebax till skogen igen och käkade annandagsmiddag när bror, brorson och brorsons-son dök upp. Det var ingen tokig variant av julhelg alls faktiskt. Det finns en massa som jag skulle kunna traggla om den men jag väljer att låta bli. Men om jag summerar den så blir det två saker:
1, Jag har världens bästa barn.
2, Jag har världens bästa gamla mamma.
Mina stora dotter blir ofta frågvis när vi är i min hemmamiljö- Hur gick det till när...? Och hur kände du den och den mamma...? Då är det nära tillhands med lite: om inte om hade funnits så hade inte...
För OM vi inte hade flyttat till Grimsås - då hade jag inte träffat Maria på en busshållplats i Tranemo en helt vanlig tisdagseftermiddag en vårdag och hon hade inte frågat mig om jag ville följa med på en veckas charter till Cypern lite spontant sådär? Och om jag aldrig hade åkt med Maria och tjejgänget till Cypern 1990 och träffat Björn - då hade jag aldrig fått Emelie och Kajsa.
Typ. Så tack för att OM finns... För dom där som är världens bästa barn, har varit på världens bästa humör hela helgen och gjort allting mycket lättare. Vi tre har haft så kul!
Avslutade julen med att dumpa Emelie hos en kompis i Skillingaryd, på väg hem från G-sås. Nu hörde jag själv att den meningen var väldigt förskönande. Riktigt så enkelt var det inte... Packmörkt, skog, småvägar, mera skog, ännu mörkare och en väg som bara blev mindre. Grusväg och totalt kolsvart, kilometer efter kilometer fick mig tillslut att stanna och erkänna att jag hade kört fel... (hmpf... hur det nu hade gått till?) Jag skulle ju bara ta en liten genväg genom skogen... Men världens bästa Kajsa satt i framsätet med sin splitter nya bibel och förklarade att Gud minsann skulle hjälpa oss. En hel liten predikan bjöd hon på. (med inslag av skönsång på väldigt hög volym) Inte lätt att koncentrera sig på en karta när man asgarvar så tårarna sprutar... Men hon hade rätt när hon sa att "Gud ska visa oss vägen" Vi alla tre är nu väldigt överens om att Gud är väldigt lik en iPhone.
Och Gud... så skönt det är att va hemma!