Min lilla förhoppning om att tempot skulle gå ner i slutet av veckan, kan jag nu fetglömma. Vi närmar oss finalen och visarna snurrar allt snabbare förbi siffrorna. I dagens kamp mot tiden har jag dock hunnit med väldigt mycket om jag får säga det själv! Och huvudsaken är ju att man är nöjd själv...
Började dagen med att sitta på jobbet och gräma mig över att jag inte skulle få se Kajsa sjunga i kyrkan på avslutningen. Och vems fel skulle det vara i så fall? Jo mitt. Så vem kunde ändra på det? Jo jag. Så mitt i en offert till Kvartéret Skatan så tog jag på mig halsduk och jacka, klev med stora steg förbi chefens kontor, kastade in min bärbara telefon till honom och sa:
"Jag åker och tittar på min dotter när hon sjunger i kyrkan. Du får ta växeltelefonen!"
Jag var redan ute på parkeringen innan han ens hade hunnit få fram några ord. (han jobbar två veckor till innan han slutar, vad kan hända lixom?)
Enl lilla dottern var inte föräldrarna välkomna på avslutningen i kyrkan idag. Detta visade sig inte vara helt sant... Men jag smög in, tassade osynlig upp på läktaren och gömde mig bakom räcket med kameran i högsta hugg. Kunde obemärkt under hela avlsutningen både filma och fota så mycket jag bara ville i alla möjliga konstiga ställningar och vinklar däruppifrån. Lilla dottern såg mig aldrig och det var tur, för hon var nervös redan som hon var, för förkylningsröst och texter som hon inte kunde...
Äntligen lite julstämning! Att gå i 8an och sjunga solo på avslutningen inför hela högstadiet, kräver ju lite självförtroende... (Vilket dock aldrig har saknats.) Kajsa, Jeff och Clara delade på låtarna omvartannat. <3 Underbart att se fotbollstjejerna svida om och bli små skönsjungande änglar i en handvändning. Men det är ju lite svårt att filma när man lipar så att händerna darrar... (Några av filmsnuttarna går att titta på, men den första kan man ju tro att nån med grava abstinensbekymmer har filmat.) Sen smög jag ner från läktaren och smet iväg utan att ens ha varit pinsam det minsta och utan att lillan ens hann se mig. Döm om hennes förvåning när hon fick ett mms på sig själv en stund senare. =)
Kvällen har jag använt åt att göra färdigt allt som inte är klart inför jul! Eller inte... Ska jag vara helt ärlig så har jag inte gjort ett smack och istället ägnat kvällen åt mys på hög nivå. Finaste, finaste Ewa kom förbi med sin nya kärlek när dom ändå var i stan för lite julhandel! Och vet ni? Ibland blir jag bara så himla glad och rörd och upprymd av stunden att jag glömmer att säga tack... För dom hade hämtkäk, julklapp, glögg och julekram med sig till mig! Och vad fick dom för det? Ewa fick en halv starköl till maten (jag fick den andra halvan) och Jörgen som körde fick ingenting alls. Jag minns inte ens att jag tackade... Hm... TACK älskade vän! När jag blir mitt vanliga lugna jag ska jag bjuda tillbaka! Det löövar jag.
Med en halv starköl i kroppen tänker jag då sannerligen inte köra till Maxi för några ärenden. Skulle aldrig komma på frågan. (så synd, då blir det ju inget gjort idag heller...) Så just nu har jag en idé om att kunna smita iväg från jobbet en stund mitt på dagen imon och fixa lite saker lokalt i Taberg istället lixom. Känns jättesmart just nu. Kan undra hur det känns i mon?
Ikväll somnar jag leendes med ljudet av hur "So This Is Christmas" ekade i den stora kyrkan när Kajsa braschade på. Tänk att jag kunde få såna barn.