I den Petterssonska skallen idag:
1, Förvåning
Hur kan man sakna någon så mycket, som bara funnits i en knapp månad? Orimligt. Hur kan hålet bli så stort efter en så kort tid? Och vad i hela friden ska jag fylla det med? Det borde vara busenkelt när jag tittar på alla fakta. Det är det inte. Någonting är fel.
2, Matematik
Denna vecka levererar nytt världsrekord och personbästa i okontakt. Nämligen: 39 timmar och 47 minuter. Sen brast det för Sköntont. Knappa två dygn som kändes som en hel vecka. Minst. Men en vecka är 176 timmar. Jag får inte ihop den uträkningen. Fel i facit.
3, Noll koll
Jag hittar inte min Iphone. Den är inte i hallen, köket eller någon annanstans. Måste ha blivit kvar på jobbet eller möjligtvis i bilen. Jag orkar inte gå och titta efter. Det är skönt att den är borta. Så slipper jag titta på den hela tiden och konstatera att den inte ringer. Fel på den.
4, Tidsoptimism
Innan dagen är slut måste jag ställa min bil på en verkstad på Rosenlund, fixa nån som kan skjutsa mig till Taberg för att hämta volvon så jag kan ta mig till jobbet imon bitti OCH lära mig B o V e r k e t s B y g g r e g l e r för brand i höga hus, (BBR, kapitel 5 kolon 2) - för en dragning jag ska köra i Norrköping nästa vecka. Och sen sätta egna ord på eländet och sy ihop en PP-presentation. Jag bör även laga middag till mina barn och sluta skriva på det här inlägget. Gott om tid. Fel på klockan.
Ps.. På tal om telefoner som får ben så har jag en söt liten historia om en Iphone som försvann på en byggmässa i Sthlm en gång... Men som återfanns på ett högst humoristiskt sätt tack vare den anmärkningsvärda appen: "Hitta min Iphone" Å herregud, jag önskar man kunde gjort film av den. Men den hinner jag ju inte berätta nu!