Efter många om och men, avslitet hår och tandagnisslan (och en bilverkstad som nu vet att dom lever...) fick jag ordning på´t tillslut. Och störtsköna halvraggarn från Hallsberg kom med tåget för att hämta det lilla livet ikväll. Sicka sköna människor... (jag hoppas att jag fortfarande tycker samma sak när jag står på banken imon och tar reda på om postväxeln är äkta...)
Men lättad är jag med, skönt att vara av med den punkten på att göra listan... Ett problem mindre. Framför allt skönt att vara av med kostnaden. Sakta, sakta börjar jag få rätsida på ekonomin i mitt ensamliv. Jag ser ljuset i tunneln, låt oss hoppas att det inte är tåget...
Annars har det mest varit en skitdag fylld av arbete, arbete och arbete. Jag satte mig ner för första gången nu... Jag väntar fortfarande på att glädjen ska komma tillbaka. Kanske imon? Jag har jätteroliga saker framför mig, en skön helg och en väldigt rolig nästa vecka. Men... När blir det roligt igen? Imorgon är en ny dag...
Kvalitetsmiddag i påse från Donken till stackars utsvultna döttrar kl 21... som jag greppade på väg hem från stationen där jag träffat bilköparen. (i helgen ska jag laga mat, jag lovar) Man kan säga att vi har firat med cheeseburgare och nu oxå en Småland på burk som jag hittade i kylen. Lite måste man ju fira! Har jag tur håller jag mig vaken tills jag skrivit klart detta inlägg, jag känner redan hur tre klunkar öl får mina ögonlock att vilja falla...
Hejdå vännen! Tack för alla loppisturer med fällt baksäte, alla bråttommorgnar till jobbet och alla gånger du startat utan minsta tveksamhet i minus 20 grader. Moaah!
