Funderar stenhårt över om jag skulle ta och koppla ihop min hjärna med min övriga kropp igen? Eller i alla fall försöka hitta on/off-knappen så jag kan slå på strömmen till skallen? Så kanske resten följer med efter hand? Efter 2 veckors time-out med mitt hjärnkontor kunde det kanske vara bra om eländet fick börja leverera lite igen? Ja, inte vet jag inte... Men jag tror att om man skulle lyfta på locket på min skalp så skulle man kunna kika ner i en sjudande och puffande havregrynsgröt, som börjar bli lätt överkokt. För helt klart så händer det saker där inne- med eller utan ström. Jag kan bara inte connecta, ta grepp om nåt och hålla fast vid det. I resten av kroppen så gör det så helsickes och fruktansvärt SKÖNTONT. Som en riktigt jäkla hårdhänt massage på en öm fläck. Så himla härligt. Och galet smärtsamt. Skit oxå! Men nu har åtminstone Sköntont fått ett ansikte.
Idag är en bra dag för nya tag! Jag ska ut och traska i solen, länge och väl. Foten känns så jäkla bra! Den här veckan har jag gått rejäla rundor nästan varje dag och inte ett skit ont har jag fått av det. Inte ens på morgonen haltar jag längre. Kom på mig själv när jag klev ur sängen idag att det ömmade nästan ingenting... Önskar att jag kunde sätta ord på vilken lycka det är!! Men först ska jag bara ta hand om hemmet. Hämta hem döttrar från div tillställningar, pussa på dom, mysa med dom. Bäst att passa på lite, för ikväll blir det konkurrens om den punkten - för då kommer Anton. Pojkvän från Västmanland, som antagligen vill gosa helt på egen hand med min äldsta. Påsklov verkar det vara på g med? Kan innebära att det är upp till mig att se till att det finns käk hemma för ett kompani, både att värma och som dom kan tillaga själva. Herregud... Allt, allt ska man behöva göra själv. ;) Och det är ändå bara det som är det näst jobbiga med skollov när jag själv jobbar som vanligt. För det jobbigaste är att eländena ska vara vakna hela nätterna med sina kompisar oxå. (utan att vara särskilt tysta...)
Hej öronproppar.