Karlstad är fantastique! Utbildning av en åf hela förmiddan, årets första lunch på uteservering i den stekande Sola med kund och sen sambesök med åf på eftermiddan. Galet tempo, sol och en vacker stad som växer. Det gillar hon Pettssonskan! Karlstad får idag 10 poäng av 10 möjliga.
TROTS denna magnifika dag med enbart finfina råvaror som basingredienser - har jag inte nått upp till toppen av krönet i denna osannolika berg och dalbana som livet är. Nää, mot alla odds så har jag harvat runt i dalen idag. Lyckas inte hålla tankarna i styr. Då har jag ändå förbjudit min hjärna och hotat med stryk om den så mycket som snuddar vid ämnet. Slutsats: Jag måste göra nånting åt det. (som om jag inte redan försökt) Jag måste gå ut hårdare! Det räcker inte att knipa ihop ögonen och hålla för öronen. Jag måste helt enkelt stoppa in nåt annat i skallen så jag kommer på andra tankar! Hm... Vilken bra idé!!! Men var i hela friden hittar jag denna meducin snabbt nog?
Så vet ni vad? (det här får ni inte säga till nån, det är skämmigt) Jag har reggat mig på en dejtingsajt!!!
Där är ju utbudet enormt av män som inte vill nåt annat än att ta sig in i min skalle? (eller nån annanstans?) Det är som att stå i hamnen på Råå och titta rakt ner i en av lådorna som fiskarna ställer av på kajen. Alldeles fylld med sprattlande, hala sillar som krälar runt i en ormgrop och inte vill nåt hellre än att bli upplockade av mig. Nu ska det oxå tilläggas att silljävlarna är allt det där som inte verkligheten är. Dvs att männen i dejtingsajtlådan är: ogifta, ickesambos, har inga förhållanden alls och kanske tom finns det dom som faktiskt VET vad dom vill och är redo för att verkligen TRÄFFA nån och dessutom färdiga med sitt gamla liv!!! (det låter nästan lite osannolikt enkelt och bra va?) Men i matematikens värld borde det innebära att jag just sållat bort 99% av Sveriges alla män och framför mig har någon ställt en silla-låda med den 1% som är kvar. (jag kan nästan inte bärga mig)
Nu är det ju inte så att jag tror att jag kommer att hitta kärleken i mitt liv i en låda sill... Riktigt så korkad är nog inte ens jag. NEJ! Men min plan är alltså att jaga tag i nån liten firre som ska få min hjärna att sysselsätta sig med nåt och därmed hjälpa till med att driva ut Herr Konjakskupa eller åtminstone låta honom falla i total glömska. Stackars, stackars den lille fisksate som fastnar på min krok. Jag kommer sluka honom hel. Men världen är orättvis. Varför ska jag inte få vara orättvis tillbaka? Va, va, va? Jag är så jävla trött på att vända andra kinden till. Nu tänker jag prova nåt nytt. (förlåt lilla fisk som kommer råka illa ut, men jag har oxå varit en liten fisk...)
Japp! Följ den spännande fortsättningen! Imorgon kommer en rapport om hur det är att sticka ner handen bland hala ålar.