Dagens avundsjuka

Underbar måndagsmorgon med gränslöst av sprudlande energi. Låter mig inte dras ner i deprisionsträsket av endast 5 plusgrader och hällande ösregn som smattrar mot takfönstren på kontoret. Nejdå, nejdå. Livet är och förblir fantastiskt och härligt. Eller inte. Jag är oxå så glad över att jag väljer att bo i det här landet där man känner en skillnad på årstiderna. (just idag känns det ju väääldigt extratydligt) Vem skulle vilja ha sol och värme året om? Inte jag inte, förstår mig inte på dom som väljer andra länder pga klimat eller för mindre byråkratikrångel. I Sverige måste man skicka in minst 8 papper till en myndighet om man vill ändra på 1 sak. Vem vill inte ha det så? Begripert inte.

Jag har dessutom ett jobb som jag älskar. För det mesta är jag ute på vägarna och vem vill inte vara det i ösregnet en sån här fantastisk dag när någon dessutom har missat att tända lampan helt och hållet över den närmsta geografin? Just idag hade jag dock planerat in lite kontorstid. Ett utmärkt och bra passande val även om vi just idag inte har något vatten här, för nån mupp är här och blåser ledningar. Detta innebär tji kaffe och ev ballongblåsa framåt lunch. Men kissa är väl ändå överskattat? Jag kan hålla mig. Jobba hemifrån skulle vara ett mycket bra alternativ idag! Så jag var väldigt nära att ta lilla urinblåsan och köra hem igen. Ända tills jag kom på att min fina vän Kakel-Mats just i detta nu, går lös i köket som om han hade betalt. (det har han förhoppningsvis)

Så jag erkänner att jag denna mysiga morgon mjukstartat litegranna med att smygtitta lite på andras liv. Ingen särskild anledning men jag fastnade en extra lång stund hos Bjerborns. Dom har nu STORA bekymmer i sitt extremt jobbiga vinterliv i Thailand (för 2a vintern i rad, sisådär en 6-7 månader bara tills våren behagar komma tillbaka så dom kan byta till lilla stugområdet i Skåne) utanför sin bungalow. För där hängde minsann en grön orm i knäväck i en palm och dinglade så vida pass, att han tillslut tappade fästet och ramlade ner framför fötterna på Pernilla (som har ormskräck precis som jag). Stackars, stackars dom. Bilden visar Pernilla (längst upp till höger)som klättrat upp på en hög mur som skydd mot den gröna masken och vi ser även hela personalen som hon tvingat ut för att döda med käppar och pistoler. Skönt att allt gick bra och att du vågade dig ner igen!

 Jag är återigen så glad för att jag valt brun sörja och 5 grader med regn på tvären. Skickar en värmande styrkekram som hälsning mitt i lidandet på K o h  L a n t a till min goa vän Pernilla som jag vet läser denna smörja ibland för att hålla sig uppdatearad om det härliga livet i Småland. Och du Pernillagumman... Jag måste bara även säga: Att om det finns 1 orm - så finns det fler... Dom lever ju inte singel dom där rackarna. Men annars hoppas jag att ni har det toppen! <3


För övrigt hittade jag även en webtv-intervju med ett mycket lovande fotbollsämne som en gång tillhörde min släkt. Eller min släkt i släkten... Typ. Han fick vara med från start mot H a m m a r b y, blott 17 år ung i helgen och efter ett experttips från hans mamma satt jag och lipade en stund till denna goa (lite smånervösa?) ödmjuke, snygge, fine, härlige Johan som just nu lever mitt i sin egen framgångssaga. Hemma hos mig kramar vi mest små tygbollar med ris i (och tycker att det är asjobbigt) Det är lixom de största idrottsprestationer som åstadskoms i min nuvarande släkt. Men jag är svensk så jag är så nöjd ändå. Det känns lixom lagom på nåt sätt. Lagom framgångsrikt. Men jag vågade inte titta för länge på det här klippet, för jag blev så påmind om det där stora hålet jag har i mitt hjärta efter alla dom där människorna som är borta. Jag saknar er! <3

http://professional.player.qbrick.com/player.aspx?mid=DBD8B9A7

Om länken krånglar så finns intervjun även här på smp:http://www.smp.se/sport/ inlagd den 3/11.


Nähä. Dags att göra lite skäl för lönen. Men om jag lyckas sälja nåt idag är det nog mest tur.

Ha en fortsatt underbar måndag alla glada!