Men si att det är det inte alls. Jag kunde stannat över nånstans men jag hade hemlängtan... För här hemma fanns ett litet flickebarn som jag nu fått pussa lite på denna veckan trots allt. För Lill-Kajs praoar fortfarande på D r e s s m a n och tycker det är smidigare att sova här nån natt i veckan, även om Bjölle fick dom små liven av mig för två veckor för ett tag sen. Så nu ligger hon och kompisen Klara där uppe och tokfnissar. Dom börjar ju inte förräns kl 10 imon, så ingen brådska att somna inte... Och matlåda hade dom gjort. I hela huset. Typ.
Och det börjar kännas i kroppen på mig att mina två intensiva veckor som jag var så inställd på - börjar gå mot sitt slut. 2 arbetsdagar kvar och jag inser att jag preciiis kommer orka. Mental inställning det... I helgen ska jag försöka sova.
Men jag har med mig lite av det norrländska lugnet hem... Jag älskar Norrland, det gör mig alldeles len invärtes. Vyerna, människorna, dialekten... Det är ett sånt enormt lugn och en sån vacker tystnad. Jag suger i mig och lagrar varje gång jag är där.
Men nu är der läggdags. Fast efter en snöig bilresa hem från flygplatsen är mina ögon som tefat. Men jag måste försöka blunda lite nu.
Godnatt Taapa. Missed you.
