Jaha, sicken himla dag det blev tillslut. Jag är rädd att jag har en liten släng av damp eller nån annan folksjukdom som gör mig antingen helt passiv å seg i kolan (på gränsen till efterbliven helt enkelt) ELLER så är jag hyperaktiv å gör allt på en gång utan stopp.
För idag har jag jobbat mellan sju på morgon å halvnio på kvällen. Det var hyfsat kolsvart i T a b e r g när jag låste å larmade... Å efter det när jag tillslut kom hem började jag slipa väggarna i vardagsrummet. För nog skulle jag väl hinna med 1 strykning med färg innan sänggång? Det fanns döttrar som tittade konstigt så jag lät bli... Hur schöen kan klockan redan vara nästan 10? Jag har inte hunnit med hälften av vad jag tänkte gjort idag.
Jag vet inte när jag skrev sist att jag inte var slut som en trasa när det var kväll. Jag orkar helt enkelt inte längre som förut, tänk om det är åldern? Tvi vale. Jag måste skaffa mig ett liv. Jag tror jag ska börja träna nåt, typ spinning eller nåt annat dampigt. Jag kan inte bara jobba, laga mat å måla, snickra, hamra, piffa hemmet dagarna i ända. Jag måste göra nåt med mig själv helt enkelt. Så kanske jag blir pigg igen?
Nähä. Ingen har saknat mig idag i alla fall. Kajs har varit i U l l a r e d med snälla Stina (pappans fru) som tog med sig den lilla odågan dit å skämde bort henne. Å Emme var på nåt teaterhäng i vanlig ordning nånstans. Vi var hemma nästan samtidigt alla tre. Men jag behöver en nypa luft för att lugna ner mig ett par hekton tror jag. Så nu ska jag gå en runda, annars kan jag aldrig somna. (Läs: gå å ta in dyra prylar från bilen som jag inte vågar ha där över natten. Å bilen står ett antal kvarter bort då det var tokkört med parkeringar när jag var hemma sist av alla på Taapa...)
Imorgon är en tuff dag. Håll en tumme för mig när jag dampar runt i Götet. God afton!