Men det blev bättre när jag kom hem. Hittade dottern raklång i köket liggandes upp å ner med spanskaboken över ansiktet. (men världen är ju fullständigt uppåner så why not lixom?) Sjungandes nåt helt oidentifierbart musikstycke på spanska - som hon tyckte jag skulle känna igen. Det gjorde jag inte... Riktigt så bra är hon inte på det språket än. (Eller på noterna...) Sen hittade vi den på Spotify å fick ordning på melodin. Vi både skrålade å vrålade ut våra klockrena toner på ett språk ingen av oss hade koll på i en bra stund. Hon lurade mig till skratt det lilla livet. Tack för det älskade Kajs. Grannarna är ev inte fullt lika nöjda.
Sen dök även Emelie upp efter sin teaterlektion och i detta hem är nu pannkakspremiären gjord! Grymma panncakes, sylt å grädde. Precis vad uppånervärlden behövde. Kajs skrev sina finaste ord å ritade hjärtan på sina, sen mmsade hon sina vänner. Dom är så söta mot varandra. <3
Nu blir det filmafton med lillskrutt. Emelie ville inte vara med, hon har ju inte sett sin dator sen imorse. Det blir min absoluta favvisfilm: Sliding doors. Ni vet den där med parallella världar - där Paltrow missar tunnelbanetåget i den ena versionen och hinner med det i den andra. Den som hinner med kommer hem å avslöjar sin otrogne man, medan den andra kommer hem långt senare å får leva med aset under en lång tid till, glatt ovetandes. Jag antar att jag gillar den så himla mycket för att det kunde varit filmen om mitt egna liv. Jag kommer bara alltid att önska att jag varit hon som hann med tåget istället...
Nähä! En samling julsånger har vi hunnit riva av med. Dags att börja repa för solosång i kyrkan på avslutningen tyckte Kajs. Å juleländet är ju snart här, så varför inte kasta sig in i skiten redan nu! Nån som tycker att jag låter bitter? Inte jag int...
Som sagt. Imorgon är en ny dag att vara fantastisk.
