Oj. Vad konstigt det kan bli när man går omkring i sin lilla värld å sen kommer nån å sätter verkliga griller i huvudet på en... Jag blev erbjuden ett annat jobb! Och det händer väl nån gång att nån säger "amen du skulle ju jobba här" och sen händer det inget mer med det. Men det här var ett konkret förslag från nån som verkligen menade allvar. För en dag ringde det en människa till mig som jag aldrig har hört talas om. Men som hade hört talas om mig. Vilken väldigt konstig känsla det var.
Jag hade inga tankar på att byta arbetsplats. Ska jag vara resande säljare så vill jag vara det där jag är, för jag har världens bästa förutsättningar, chef, kollegor och trivs så bra som det bara går. Men... Det finns alltid ett men...
För det var när han började berätta om sina tankar om att dom ville ha mig till att ansvara för Sthlm, som jag var tvungen att lyssna på vad han hade att säga. För det hade varit förbannat roligt att få tillbringa sina dagar med att skrota runt i hufvudstaden! Ungefär samma villkor som idag, ungefär samma kunder å nästan samma arbetsuppgifter. Men bara i storsthlm! Ju mer jag tänker på det desto jobbigare blir det.
För sån längtan som jag har efter den stan! Men jag kan ju givetvis inte bo där i min nuvarande situation. Förmodligen kommer jag aldrig mer att flytta dit, det är lixom för krångligt. Men tanken var att utgå härifrån och jobba där... Och kanske tom en övernattningslägenhet... Jag hade kunnat smaska i mig stora tuggor av Stockholmskakan å ändå ha den kvar. Hur många sömnlösa nätter kan man möjligtvis ha innan man blir knäpp?
Så jag har funderat å funderat. Å funderat å funderat. Och lite till å lite till. Men sen visste jag bara! Det kändes i magen tillslut, jag ska vara där jag är. Det är hemma. Det kan hända att det är jordens största misstag - men för en gångs skull så safe-ar jag. Så nu har jag tackat nej. Jag grundade det nog mest på att jag inte känner mig klar med det jag gör. Jag har ju precis börjat! Sen ringde jag genast min chef å berättade vad som hade hänt, innan han får veta det från annat håll. Jag kände mig helt otrogen trots att jag inte hade gjort nåt. Och jag fick inte skäll nånting. Han var glad att jag ville stanna kvar.
Fy bubblan vad jobbigt det är att vara så här populär som jag är. Jag blir tvungen att ta helg.
Trevlig helg!