1 år

Inser att det har gått 1 år sen jag skapade denna terapisida när jag var rastlös med överskottsenergi. Fått många glada hejarop sen dess, tack för dom! Det ligger oxå nära till hands att därmed inse att jag varit singel i 1 år. Det är mitt första år utan en man vid min sida sen jag var 18. Jag behövde det.

Efter 20 år av förhållanden har det varit något av en chock. Jag är verkligen kass på att vara själv. Ännu sämre än på att vara två. Men jag har lärt mig massor av saker det här året. Flera av de sakerna hade jag gott kunnat leva vidare utan att veta. Andra saker har varit nyttiga att få lära sig. Tro mig. Det finns konstiga regler som ingen har en aning om. Det finns gravt märkliga människor som först verkar helt vanliga. Det finns jätteintressanta människor som visar sig vara helt innehållslösa. Och det finns helt oväntade människor som visar sig ha världens största innehåll, som kan få hjärtat att svälla i bröstet - men som man inte kan få.

20 år och 4 män. 3 som är värda ett tack. Nu när jag ändå är igång och är lite sentimental och överpersonlig så kan jag väl likaväl bjuda på dom? Jag kommer ångra mig sen men skitsamma.

• Nr 1 gav mig Emelie och Kajsa. Det finns inget tack som är så stort att det räcker.
• Nr 2 visade mig vad ren och skär lycka är. Det finns inget tack som är så stort att det någonsin kommer att räcka här heller.
• Nr 3 plockade upp mig ur skiten där jag kunde blivit liggande och självdött - i precis rätt ögonblick. Med sitt stora hjärta fick han mig att tro på världen igen. Och honom valde jag att lämna... Världen är allt bra orättvis. Det finns förståss inget rättvist tack här heller.

Och så vill jag tacka mig själv! (eftersom det inte finns nån annan som kommer att göra det...) Tack till mig som har rett ut det här året helt på egen hand även om det verkligen har gått sådääär bra ibland. Tack själv!

Det är dags för ett nytt år i den Petterssonka tideräkningen. Just give it to me baby.