Jag antar att jag får nöja mig med att laga middag till nöjda döttrar. Det är inte det sämsta. Den ena är mer nöjd än vanligt. För idag började läseriet för hennes konfirmation. Konfirmation = Moped. Det är vad hon tror i alla fall. Vi kommer att bli två om det. Minst.
Ett litet sött mopedminne:
Jag och A-L har kommit över en flaska häxblandning. Basen är Pernod. Med starka inslag av konjak och hemmagjort vin. Flaskan ligger fint fastklämd på pakethållaren på min gamla ärvda, röda Cresent Compact. Det är lördagskväll, sommar och föräldrar som är inte hemma eller möjligtvis bara upptagna med Razzel på tvn. Vi drar ner mot G-sås. A-L på sin orange Pusch Dakota och jag på Compacten. Det är en syn.
Halvägs (vid Grims-torpet) stannar vi på vår lilla ridväg som går in i skogen parallelt med landsvägen. Den vägen duger minst lika bra till att dricka sprit på som att dundra i full galopp på våra hästar på. Det visste vi inte förut, men nu när vi är 15-16 år är det uppenbart. Vi sölar i oss Pernod-basen. Ev smygröker vi varsinn blå blend oxå. Fnissar, asgarvar, blir sittandes i diket och förklarar för varandra att vi inte kan leva utan den andre. Mera fniss, bekännelser om erfarenheter av det andra könet, höga utrop och mera asgarv. Flaskan är tom, vi bränner på ner mot G-sås den korta bit som är kvar. Dock inte på landsvägen, hujeda mig. Nä, ridvägen är lika ojämn som våra balanssinnen och passar oss nu ännu bättre.
I G-sås (som är så litet att det är lätt att missa om man råkar nysa under genomfarten) finns en samlingsplats: Kiosken med tillhörande anslagstavla. Framför kiosken är en mindre plan, lagom för skolbussar och andra kommunikationer med omvärlden att stanna på. Om kvällarna hänger ungdomarna där. OCH de lite äldre som ska med nån buss ut i stora världen utanför samhället. Typ Gislaved och "Parken"... Så även denna kväll. Framför kiosken står ett 20-tal tjugoåringar och ett 10-tal ungdomar i vår egen ålder. Jag ser detta lilla mopedminne med deras ögon härifrån.
In på kioskplan kommer plötsligt från ingenstans två mopeder i en hiskelig fart. Herraväldet över dessa går förlorat samtidigt som kiosken närmar sig alldeles för fort - och två unga töser (Ann-Louise och Anna-Karin) kör ihop med varann så att tomflaska, skor, bensinlock och pissetofflor viner förbi den förvånade folksamlingen likt robotmissiler. Det är en härva av sargade kropps och mopeddelar att reda ut innan de båda är på fötterna igen. Allt till ljudet av två asgarv och ljudet av A-Ks sko som sitter fast och är totalförstörd i ett av hjulen. Om ni undrar hur det ljudet låter så låter det: flapp-flapp-flapp-flapp-flapp och sen flaap...flaap...flaap när någon äntligen ingripit och fått stopp på motorn.
Men jaa-jaa... Det gjorde ingenting. "Om vi vill åka med er till Parken? Går bussen nu om tio minuter? Men vi är ju bara 16åriga flickor och ni är ju 20åriga pojkar? Jaaaa, det klart vi vill! Att vi bara har ett par skor (pissetofflor, blå med team sportia-tryck) på två pers gööör ju inget! Vi kan turas om när vi ska dansa, det löser sig!"
Hur vi kommer in på Parken utan skor och 4-5 år för unga, är fortfarande en gåta. Vi dansar hela natten växelvis i A-Ls pissetofflor. Och vaknar upp på helt fel ställen dagen efter. Mopederna har än idag spår efter denna kväll. Jag har ett ärr på vänsterhanden. Och ett litet, litet ärr i mitt hjärta från den stora kärlek som lurade med oss till Gislaved. Jag kan ännu minnas exakt hur hans farliga ögon glittrade och hur gott han doftade. (en annan häxblandning, whiskey och Lacoste) Han kunde lurat mig till världens ände. (vilket han nästan oxå gjorde) För några veckor sen såg jag rakt in i hans busiga, klarblå ögon i en dragig ishall på landet. Det var bara att de ögonen inte satt i hans ansikte, utan i en liten flickas... Jag såg direkt att hon var hans dotter, långt innan någon viskade det till mig. Hon var en sån kopia... Det högg fortfarande till i mitt nu 25 år äldre gamla hjärta.
Och nej Kajsa, nej. Kan du tänka dig ett guldhalsband istället?
