Idag har jag gjort slag i saken x 2.
1, Jag scannade igenom Blocket efter en motionscykel, hittade äntligen en inom hyffsat avstånd och åkte och köpte den. Den ska jag ha på balkongen. Motionscykel på balkongen = frisk luft & motion för en fotskadad. Inget konstigt med det. Det konstiga var orten som cykeln fanns att köpa på... Den låg väldigt nära en annan ort. Det är det som leder direkt till slag i saken 2.
2, Jag har varit i Fiendeland. Där har jag sagt hejdå till Kvarnen. En idyll mitt i småländska urskogen. Men man kan utan att överdriva säga att jag lämnade den idyllen ganska hastigt. En måndagsmorgon 2008 åkte jag därifrån utan ett ord och utan att vända mig om en endaste gång. Det var inget bra hejdå till något som betydde så mycket. Jag har aldrig återsett det stället förrän idag. Det var på tiden.
Jag trodde aldrig att jag skulle sitta i det köket igen. Någonstans kan väl även jag sätta ner foten. Men varken prestige eller stolthet är vänner till mig. Och näää. Det kändes INGET. Cero. Niente. Noll. Nada. Och vi tom pratade lite, husägarn och jag... Stappligt. Ytterst försiktigt. Bara så lagom mycket att vi inte kom in på saker som inte går att vidröra. Det funkade en timma eller två. Framsteg.
Helt oberörd lämnade jag Eskilstorps Kvarn. Det kändes bara... Ingenting. På vägen hem tänkte jag tom på nåt annat. Kan inte komma på en enda anledning till att jag någonsin ska vilja åka dit igen. Jag är så färdig.
Så idag har jag lärt mig något nytt om stoltheten. Man tappar den och ser den rinna ut i sanden helt oberört om bara tiden har fått göra sitt. För mig tog det 3 år, 2 månader, 1 vecka, 2 dagar och 13 timmar. Nytt personbästa i att hålla den kvar.