Igår tänkte jag (en äkta hösthatare - el rättare sagt - en som ogillar allt som inte är vår el sommar) att jag gillar oktober! Jag är chockad. Det måste vara åldern.
För oktober kan vara ganska vacker. Och inte behöver man springa omkring å grilla hysteriskt hos folk å vinna vm i socialt liv heller. Det är rätt skönt att få krypa in i sin lilla håla igen. Förlåt. Men jo.
Oktobers första måndag det här året är dock långt ifrån vacker än så länge. Somnade runt halvtvå inatt så imorse blev jag osams med snoozeknappen. Dvs att jag ignorerade den å favoriserade istället "stäng av". Jag minns även att jag tänkte: "Det är lugnt, jag kommer vakna när Kajsa plattar håret." Plattången låter, klapp.... klapp... klapp... varje gång håret tar slut. (jag vaknar även när en knappnål faller, vaktinstinkt supermega de luxe...)
Kajsa upplevde ett liknande scenario fast tvärtom, på sin kudde. "Jag kommer vakna när mamma går upp..."
Så den första måndagen i okt år 2011 kunde man klockan 07,25 se en liten grå Toyota jaga Bankerydsbussen genom Jönköping. Nånstans mellan Statoil och Kortebo fanns utrymme att preja den å dottern kunde kliva ombord. Mor å dotter sa vid det tillfället dagens första vältaliga och hela mening till varann, nämligen: Älskar dig. Hejdå.
Förutom den lilla fadäsen körde jag mina 450kronors specialsulor för länge i ugnen när jag borstade tänderna (nån som känner nån som har storlek 23?) Kom försent till mitt jobb. Min ena sko är för liten. (gårdagens långprommis på 500m) Kan inte sluta tänka på tapetjäveln som jag är osams med. Löven som satt på trädet utanför jobbfönstret i fredags ligger nu på marken. Kaffet är blaskigt och jag kan ff inte prata. Nu är lunchen dessutom slut.
Men idag kommer äntligen Emelie hem från Berlin. Då blir det ordning på torpet igen. Hon brukar diska å laga mat å sånt vuxenstuff. Skönt.Undra om hon kan tapetsera oxå?
