Ett nytt fenomen har idag slagit ner som en bomb i mitt liv. Jag måste bara dokumentera detta för framtida bruk.
Det tog en stund innan jag kom på vad det var. Närmare bestämt nästan en hel dag. Men ikväll när jag gick genom mataffären så hade jag en väldigt stark känsla av att någonting saknades. Efter allvarligt funderande kom jag fram till att jag inte hade ont i foten. Alltså: Det. Gjorde. Inte. Ont. Alls.
Jag gick och gick. Kors och tvärs mellan falukorv och tandkräm. Bort till mjölken och sen bara för att jävlas med mig själv tillbaka till hårschampot igen. Men nope. No pain at all. Inte ens av den där sträckande, skärande ilningen vid varje steg, kändes ett spår. Det kändes bara helt vanligt. Hur nu vanligt känns? Det är nu 6 månader sen känslan "vanligt" fanns i min fot. Tills idag. När jag tänker efter har den inte ens värkt på hela dagen.
Nån som tycker att jag ropar hej lite väl tidigt här? Inte då. Men det kan ju inte vara en tillfällighet att jag helt plötsligt får en sån här dag? Va? Igår var oxå väldigt bra. Nu bultar det lite men jag antar att det är mitt eget fel. (Ica Maxi är mycket större än man kan tro) Jag tror det är stötarna som börjar hjälpa??!!
Joakim - vill du gifta dig med mig? Vi kan leka stötvågsmaskin så mycket du vill!
Nu får ni ursäkta. Jag måste gråta en liten skätt av glädje.