Imorse var jag såpass vid medvetande att jag insåg att hon nog inte hade ställt sitt alarm eftersom hon somnat ifrån alla sina lysande julgranar. Alltså borde jag som mamma ansvara och gå upp och väcka henne. Det var jobbigt, men jag gjorde ett försök. Vi två ska inte prata med varandra på morgonen (på morgonen innebär all tid fram till klockan 12) och det gör vi inte heller. Ingen av oss är det minsta intresserade av det. Vi rör oss på samma kvadratmeter i ca 1 timma varje morgon, men utan ett ljud. Emelie pratar vi inte heller med. Hon är ínte heller särskilt intresserad eftersom det skulle innebära att hon måste avbryta och titta upp från den bok som hon läser under frukosten. På toan. I sängen. När hon tar på sig skorna. Kan möjligen upplevas som udda för någon utanför denna lilla familj. Men vi är noga med att alltid säga "Hejdå" när det är dags för den första att gå. Bra dagar kan vi även få ur oss "Puss" Men då är det offtast fredag. Så ett enkelt "Hejdå" kl sju på morgonen betyder både: "Godmorgon hjärtat! Har du sovit gott?" "Ska du göra något idag och när kommer du hem?" och "Ha det så bra idag, jag älskar dig!" Det är väldigt fiffigt uträknat. (herregud, sånt där kan man ändå få reda på senare under dagen när talförmågan gjort sin entré) Ok, Ok jag erkänner! Det händer att vi skickar sms från ena sidan köksbordet till andra... "Låna din rosa tröja idag?" "Ja" Också en väldigt fiffig lösning att spara på rösten.
Då kan ni kanske förstå svårigheterna i att väcka en människa utan att använda ord. En människa som dessutom är svårt medvetslös och noll sammarbetsvillig. Knuffas kändes inte heller bra. Men det blev mest knuffar och några öööhhh.... och uuuuhhh... Inget hände. Jag tog då i med hårdhandskarna och spräckte ljudvallen. Med sprucken stämma kraxade jag fram det värsta och elakaste och längsta mening jag kunde: "Hemma-idag-sjuk-eller-vadå?" Detta fick en enorm effekt. Det lilla barnet började gråta. "Ehuuuuuuu uuuuu uuuu eeee uuuu." Det sparkades oxå. Jag lämnade rummet.
Samtalet till skolans telefonsvarare önskar jag att någon spelat in, för det var humor. Hmm... Kanske just vad en telefonsvarare gör tyvärr. Jag kan nämligen aldrig komma ihåg vilken klass ungen går i. Detta kommer jag på varje gång som pipet redan har pipit och det är försent. (jag vet ju naturligvis att hon går i 8an men a, b, c eller d eller nåt sån är total överkurs.) Så jag tänkte att det var lika bra att göra en kul grej av det och ge dom nåt att prata om i lärarrummet på fikarasterna. Fortfarande innan optimal röstcomback. Tänk Richard Wolff. "Hej, jag heter Anna-Karin och jag vill sjukanmäla min dotter Kajsa. Kajsa går i klass.... hon går i klass... i klass ööööhhh, ursäkta mig men det är inte lätt att hålla reda på allt... Hon är liten, ettrig, ljus, brunögd, kort i växten.... Och så himla många Kajsor kan det ju inte finnas? Jag kunde i alla fall inte få liv i henne imorse. 8an är det för schööen! Just det, hon är född på sommaren, det var det där året det var så varmt. 1997... Jag kommer ihåg det för vi badade i Vättern i september och då hade vi med henne i en liten bilstol på stranden. Ja... Hon är i alla fall sjuk idag. Men jag tror hon dyker upp imorgon igen. Hej hej..." Hehe... Lite ska man få för att man sparkar sin mamma på morgonen.
En annan udda sjuka som bara blir värre med åren i denna lilla familj är jag och mina koppar. Jag börjar fundera på om jag måste söka för det här? I helgen kom jag över 5 st espressokoppar med fat precis lika de 2 som jag redan köpt (på Ikea) under våren. Det syntes att de 5 var helt oanvända. Det blev ändå väldigt jobbigt för Petterssonskan med sköljmani. Varför handlar jag second hand över huvud taget??? Helt fel person för det kan jag säga! Jag har diskat dom i skållhett vatten 2 gånger i helgen. Idag var jag ändå tvungen att ta med dom till jobbet och köra dom i diskmaskinen. Efter det har jag tagit hem dom och sköljt dom två gånger. (det kan var diskmedel kvar, det är en ond cirkel) Till stundande espresso valde jag en av dom gamla kopparna. Det kändes säkrast. Imorgon ska jag ta med mig assietterna oxå.
Tjing!
