Om du tänker på tandvärk som är så hemsk att hela käken känns som ett bultande föremål utan början och utan slut och du vet inte ens i vilken tand det egentligen är det gör ont - så tror du kanske att du vet hur det är att ha fruktansvärd tandvärk och vara strandsatt i Dalarna med noll tid att gå till tandläkaren. Men det vet du inte.
Om du tänker på tandvärk som är av värsta sort och som gör så ont att du svullnar upp och ser att tom ena örat blivit rött och bultande - så tror du kanske att du vet hur det är att ha fruktantansvärd tandvärk och vara strandsatt i Dalarna med noll tid att gå till tandläkaren. Men det vet du inte.
Om du tänker på tandvärk som får din blick att börja söka sig intresserat och längtansfyllt mot alla föremål (såsom stenar, häftapparater, keramikskålar eller varför inte bara en vanlig hammare) som är så hårda att de skulle funka att greppa och sen bara slå ut eländet för att få bli av med den fruktansvärda verken ett par sekunder - så tror du kanske att du vet hur det är att ha fruktantansvärd tandvärk och vara strandsatt i Dalarna med noll tid att gå till tandläkaren. Men det vet du inte.
Om du tänker på tandvärk som är så fruktansvärd att när du sitter i bilen på en ödslig väg i Dalarna, får en plötslig lust att stanna och gå ut och dänga kinden i en stor och mogen tall som du längtansfullt sett ut - då börjar du närma dig i hur det är att drabbas av tandvärken från Helvetet.
När du sen vaknar upp en dag med lite mera tid, redo att göra nåt åt det - bara för att upptäcka att tandvärkseländet är jävligt och spårlöst borta - så tror du kanske att du är dum på riktigt. Då kan det vara så.
Men nu har i alla fall jag sparat in en hel timma idag. Det innebär att jag kommer vara i Värnamo i tid, dit jag tänker åka nu. För ikväll är det tjejmiddag med mina gamla svägerskor. Ewa <3 Annika <3 och bonuskusin Lena<3 Lycka att leva länge på i efterhand och lätt värt att köra från Dalarna för att inte missa. Med eller utan tandvärk.
PS, ett tag tänkte jag nästan hoppa in här i Krakows snyggaste fabrik tillbaka i årtalet 1971 och be dom låna mig en slägga. Men jag hejdade mig.
