Först ska jag börja med att säga att jag var på ett sjusärdeles humör igår. Mitt allra bästa! (eller värsta beroende på...) Inte nog med att jag var på ett ställe där jag bara kände ca 5 personer av totalt 200, jag var dessutom utklädd till oigenkännlighet. Den kombon är Pettssons favorit. Jag pratade med alla, drev med alla, flirtade med alla! För vem f*n visste vem jag var? Ingen!
Jaha, om jag ska summera gårdagen så började vi med en sen och storstilad entré. Vi skyllde såklart på taxichaffören som verkligen inte hade alla indianer i kanoten och släppte av oss vid fel lokal. Ingen av oss är särskilt bevandrad i Huskvarna... Så T v e t a g å r d e n, sa oss inte mycket. (inte taxichaffisen heller...) Men hennes gps sa att vi var framme och vi klev skeptiskt ur... En låg lokal som var väldigt lugn, inga marchaller, inga människor, glasentré och långa korridorer. Jag sa direkt att det kändes fel. "Det här kan inte vara rätt, det ser ju ut som ett ålderdomshem!" Och det var det...
Du kan ju tänka dig hur det såg ut när Eddie och Patsy tätt följda av Pulp Fiction-mia smög omkring i sjukhusdoftande korridorer och letade efter tidernas fest... Nåväl, tillslut gav vi upp och gick ett par hundra meter - där fanns inga tveksamheter om att det var rätt ställe...
Rätt in i baren hittade vi Jokern. Och vem passar inte bättre som Jokern än Jokern himself? Fantastiskt roligt. Allas våran Rille. Och en liten söt historia om det:
Någon gång under den ganska tidiga delen av kvällen (jag har alltså ingenting att skylla på) så skulle jag köpa mig nån form av förfriskning. Jokern drog tag i mig, drog mig mot sig över bardisken och sa "Mmm, jag måste pussa dig!" Det här låter ju kanske inte så bra, men jag lovar att det är högst oskyldigt och fullt normalt när det gäller Jokern. Rille och jag är gamla jobbarkompisar, gillar varandra mycket, bor två kvarter ifrån varann på Taapa och umgås ibland. Men vi är absolut inget annat än kompisar och kommer aldrig att vara. Men ja, det händer att vi pussas. Det är lixom bara hans grej, han menar inget med det, han vill bara smälla av ett smack för att kramen inte riktigt räcker till. Så oxå igår. Det var bara det att det ballade ur nåt så vida pass! För nu snackar vi inte smack. Vi snackar om en långtradare av en längd som inte har inträffat sedan 1983 och Ryska posten. Vi var så glada! Vi kunde lixom inte sluta! Och allt till ljudet av "MMMMMMMMMMMM" i en evighet och jag uppskattar att det nu finns tvåhundrafyrtioåtta bilder och minst lika många filmer, på denna mycket märkliga hälsning med en bardisk emellan, som nu cirkulerar on the world wide web! Jag har anmält dem alla. (ja, jag är 40 år)
God hjälp i baren hade han av allas våran Pelle. Som var Ronny. Eller Ragge.(jag vet inte vem som är vem)
Det fanns en och annan dublett. Här är lite grabbar från The hangover.
Den här killen dansade Eddie med i ett par timmar. Fantastiskt roligt hade vi. Sen tog han av sig masken... Och bakom masken visade det sig vara en riktig pudding! (det kunde ju verkligen varit tvärtom) Men då skulle vi precis åka hem, han försvann och jag vet inte ens vad han heter. Funderar på en annons i JP imon. Hm... Ska jag skriva i den? "Söker dig dansanta och glada man bakom skräckmasken från i lördags. Hör av dig till Edina! PS, Jag har kort hår och är inte alkoholist i verkligheten."
SuperMario hade grymma problem med mustachen. Under en rivig låt som bandet spelade stod vi ijämte varandra på dansgolvet. Muchen fladdrade och hängde snett, så till slut drog han bara av den och kastade den över axeln. Edina blev förskräckt, men han sa bara "Äh, skit i den" Nån timma senare fick jag syn på honom igen MED mustachen på igen. Kunde inte begripa hur detta hade gått till? Så jag var ju tvungen att bara säga nåt clever i stil med "Nämen har du hittat din mustach igen?" Han tittade frågande på mig. Han hajade ingenting... Inte jag heller. Det blev en konstig stämning. Idag när jag kollat in alla bilder har jag förstått att det fanns dubletter av SuperMario oxå... Det fanns ju en till. Kunde ju inte jag veta.
Gandalf var oxå med. Han frågade om jag ville känna på hans lysande stav? Det ville jag inte.
Bandet som spelade var grymt duktiga på att skapa ös! (som om det behövdes...) Görduktiga göteborgare. Wow!
Japp, Harry Potter röker. Det visste jag väl.
Skit oxå. Tvillingar. Kunde ju inte jag veta.
När jag klev in på damernas stog där fyra tjejer och plåtade en smurf. Helt normalt.
Träffade även Nicklas och hans vackra fru Anna. Vi var djupt inne i en diskussion ute på trappen (jag och Nicklas) om lim, säljare och om det faktum att det är orättvist att det heter "pensionär" när man är 65 likaväl som man är 85. Det är ju taskigt mot 65åringarna! (herregud, hur kom vi in på det?) Vi försökte hitta på ett annat ord men blev avbrutna när nån kom och ropade mitt namn och skrek att jag skulle komma in - för jag hade vunnit tipspromenaden! Mycket snopet.
Tipsprommisen tragglade vi oss igenom när vi kom till festen. Det var en massa svåra filmfrågor såsom tex "Vilket år föddes Marylin Monroe?" osv. När jag klev fram för att hämta mitt pris sa Jokern som var utdelare
"Inte visste jag att du var så grym på filmhistoria? Grymt bra gjort! Hur kunde du alla dom?"
"Det är jag inte. Jag såg knappt vad det stog, håret var ivägen. Jag har bara chansat hejvilt."
Första pris var två valfria drinkar i baren och det var ju precis vad jag behövde. (jag gav dom till Patsy och Mia)
Tack till detta gäng som arrangerade en grym maskerad. Så roligt!
Ps, det måste vara jobbigt att vara så otroligt lik Anders Lundin. Han har ju lixom inget val när det är dags för maskerad.