Själv är jag inget stort fan av ovan ämne. Snarare är det så att jag undvikit allt som har med ämnet i fråga att göra, så många år jag bara har kunnat. Detta beteende visar sig nu därför bära frukt. (frukt är godis, stod det i taket hos käftis när jag var liten) Min helvetestandvärk från Dalarna som bara försvann gjorde det av en enkel anledning - nämligen bara för att hämta ny kraft och sedan komma tillbaka och explodera likt ett radband med kinapuffar mitt i påsken. (eller mitt i min käke) Jag led verkligen precis som Jesus av smärta hela jävla långfredan.
Men jag gav inte upp och kastade in handduken som han gjorde. Nope. Jag fortsatte uppgraderat till ett ännu värre lidande på självaste Påskaftonen. Nu med smärta i etapper som jag lärt mig klocka likt en förstföderska som tar sats inför nästa värk. Var 45e minut kommer ett tillstånd av oigenkännlighet som golvar mig mellan 10-15 minuter. Jag varvar då med att köra huvudet i en lagom mjuk kudde och med att gå runt i cirklar likt en idiot. (jag har nu gett upp tanken på den hårda tallen och är mer inne på bommull och fetvadd indränkt i starksprit.) Sen mojnar den och jag har ca 45 minuter på mig att tänka klart innan det är dags igen. Jag är nu inne på den tredje dagen (hur många dagar led Jesus?) och börjar nästan acceptera att jag blivit knäpp. Jag har ätit alla tabletter av modellen smärtstillande som finns, i omgångar om många och ofta. Även av de få som finns kvar i den värdefulla asken med triangelmärke från fotepoken, som jag bara tar utav vid högtidliga tillfällen. Men inget hjälper. Det här är inte värk. Det här är Djävulen från Helvetet som är här och drar i mig. Halleluja.
Kl 16.50 har jag idag fått en akuttid på R y h o v s käk-kirurg. Jag hoppas väldigt mycket på det besöket. "På tredje dagen ska du återuppstå" Det borde vara imon va? Får jag ligga kvar alltså? Den som svarade i telefon när jag ringde akutjouren undrade om jag visste vilken tand jag hade ont i? Det visste jag inte. Men jag kunde nöjt berätta att jag har en grav skada i hela nedre, högra käken, högra örat och nåt jävelskap bakom högra ögat och pannan. Det måste väl ändå räcka som grund för att få amputera lite?
Så varför har jag burit mig så här dumt åt så att jag har hamnat i den hen här dumma situationen? Jo, det är lika bra att jag erkänner. SKRÄCK! Det handlar enbart om ren och skär skräck. För så liten och mesig är den där stora och tuffa Pettssonskan egentligen. Jag såg ut som om nån slängt in en handgranat i käften på mig när jag var liten. (inte mitt fel, det var generna) Och det tog några timmar hos käftis (som inte var fullt lika pedagogisk på 80-talet som nu) för att få ordning på den oredan om jag uttrycker mig milt... "Platsbrist" sa dom med rynkade pannor. Om du visste hur många friska (och jävligt hårt sittande) tänder jag har dragit ut för att ge plats åt andra som var viktigare. Jag har en så fet skräck för att lägga mig i en tandläkarstol att den får min flygrädsla att framstå som ett rent nöje. Jag mår illa och är nära att svimma bara jag tänker på det.
Idag hade det suttit fint att vara gift eller sambo eller åtminstonde haft nån som tyckte om mig litegranna och kunde supportat mig lite smått med en liten nätt kram eller nån annan form av tröstande beröring (dock inte i närheten av ansiktet). Nån som kanske t.o.m hade sagt att han kunde tänka sig att följa med mig och hålla handen? Vilket han absolut inte hade fått ändå för jag vill inte att nån ska se mig när jag slåss yvigt med tandläkaren. Men det hade känts bättre i alla fall. Eller en liten käraste som hade sagt:
"-Inga problem älskling, jag tar den här räkningen för rotfyllningen på fyra,fem papp. Jag löser det åt dig"
Då hade han kunnat få följa med och sitta i väntrummet i alla fall. Men nu verkar jag inte kunna hitta nån som jag kan göra så kär innan 16.50 idag. Attans. Jag har fokuserat på fel saker den senaste tiden.
Jaha. Vad fan ska jag hitta på till klockan tio i fem? 20 minuter tills nästa värk. Nån som kommer märka om jag super mig stänkafull tro? Det luktar ju redan sprit hos tandläkaren... Förmodligen ingen som märker om jag kommer dit pilo? Det är en riktigt bra idé faktiskt.