Ojojoj. Jag är slut som människa. Det känns som om jag kör ikapp med den kalkylerade tiden som visas på gps-en, i ett omöjligt race genom Sverige utmed Vätterns båda sidor upp och ner... fram och tillbaka...dit och hem... samtidigt som jag väjer för telefonens ständiga och gälla signaler och i takt med mailkorgens plingande. Inatt har jag sovit skrutt. Klarvaken kl tre och sen pingpong-ögon halvsex, trots att jag somnade långt efter midnatt. Såhär dags i livet har jag ändå kommit så långt att jag insett att detta är den första varningsklockan som ringer, sen går det snabbt utför backen till ett enda virrevarr som kommer sluta med att jag somnar när jag står och går. (eller när jag sitter och kör bil) Så nu växlar jag ner. Ej förhandlingsbart.
Jag kan helt enkelt inte vara ute och jaga nytt, jag är för bra. Jag skulle behöva gömma mig på kontoret ett par veckor för att komma ikapp. För efter varje runda på vägarna blir jag överfallen med återkoppling och jag kan i första läget inte slänga över det på innesälj. Några ronder måste jag gå själv först. Ödmjuk är jag oxå, nåt så vida pass.
Som sakletare är jag oxå överstyv. När jag bromsade in i Jönkan idag så bara kände jag att jag var tvungen att göra ett stopp vid Ehjälpen. Det kändes i hela kroppen att det var idag jag skulle hitta min ram. Och det gjorde jag! Som certifierad sakletare hittar man inte saker på beställning. Man måste vänta tills sakerna kommer till en självmant! Det måste kännas rätt. Det måste kännas bra. Man måste se hur det kommer se ut när det är klart. Det gjorde jag idag.
Har ni sett en så fin tavla? Den världsberömde Jarl Karlsson har år 1949, med en klabbig färgpalett och skakig hand kluddat till en tuss lövskog, en förskräckt piga och en fisförnäm herre i plommonstop. Vi kan alla räkna ut vad de båda gör i trädskuggan ett par minuter senare. Fy skäms. Vuxet folk på ljusa dan. Och han var tvungen att måla ner skiten och hänga uppett på väggen för att gotta sig ordentligt oxå.
Men nu är det slut med det Jalle. Nu ska det bli som Pettsson vill ha det och så som det kom till henne år 2013. Så det så.
Det får bli kvällens pysselterapi i lugna-ner-sig-världen.
God afton.
