Oj så trött. Snart börjar känslan komma att man inte riktigt vet var man är när man vaknar.
Men jag vet åtminstone att jag somnar lätt sjösjuk i Östersund...efter 25 mil i lastbilen på världens skumpigaste väg. Vi kände hur pallarna lättade en halvmeter där bak i guppen. Välförtjänt pitstop i Sollefteå med kaffe å glass i solen och sen kombinerad utsikt och kissepaus vid Döda Fallet när kaffet hade runnit ner...
Tokvackert. Mäktigt. SÅ många skratt. Galna människor, bröderna Ziehl är precis så luriga som dom ser ut... Jag har ont i käkarna.
Godnatt Jämtland.
