Överkörd av tåget igen är det lika bra att slänga sig i bingen. Det blir inte bättre än så här idag.
Ny tandis idag, min favorit från Påskdagen hade fått gå hem för vab. HUR kunde hon göra det när hon visste att rädda akp skulle komma släpandes med sin enorma, bultande kindtand med tätt lock på som hon själv smällt på och limmat igen? Jag hade aldrig lämnat en kund i det sticket.
Men det var nog meningen - för istället hamnade jag hos den snyggaste tandläkare jag nånsin sett. Kärlek direkt. Dock var nog inte det han tittade ner på (jag) det snyggaste som han sett. Det han såg var nog mer bara som en dålig dag på jobbet.
-Först av allt vill jag bara säga att jag ska FÖRSÖKA att rädda den här tanden. Men jag kan inte lova nånting, för en del lyckas vi inte med. En av kanalerna är VÄLDIGT inflammerad.
Jag hade några viktiga frågor på läppen där... Nämligen: Vadå inte rädda? Vad innebär det? Vad gör man då? Tar fram stora tången?
Men jag vågade inte fråga, utan nickade bara snällt och storögt som den väluppfostrade flicka jag är.
Jag hoppar nog detaljerna idag med, men han var grymt duktig. Och snygg. Och han visste definitivt hur man bedövade Pettson så det skulle ta ordentligt, efter att jag påtalat det lilla problemet. Nästan 5(!) timmar tog det innan jag slutade dregla och hade känseln tillbaka efteråt... Jojo... Och sa jag att han var snygg? Jag brukar blunda (läs: knipa ihop ögonen i panik) där jag ligger och ber för mitt liv. Idag kom jag på mig själv att jag låg och tjuvkikade, rätt upp i hans ögon. Jag har aldrig sett såna blå ögon på en tandläkare. Eller nån annan heller faktiskt...?
Ser nästan fram emot nästa besök där vi ska fortsätta rädda eländet. Men nu ville han att den skulle få vila i tre veckor och under tiden tyckte han att jag kan äta alla tabletter jag kommer över. Det kan du fethaja att jag tänker göra. Sen fick jag en himla massa beröm oxå - för att vara en tandläkarskräckspatient, tyckte han att jag var kolugn och otroligt tålmodig. Då gjorde jag ett lamt försök att förklara för honom - att det är ju inte är smärtan jag är rädd för. Utan tandlärkarn! Men att i hans fall så kunde jag nog tumma lite på det... Det var ett konstigt samtal.
Jodåsåatte... Men vi gifter oss nog till våren. Han var nog en tio år yngre än mig, men jag har inga problem med det. Dom är för goa i den åldern och ålder är ju bara en siffra. Och det är som jag brukar säga - bara dom är könsmogna så är dom lovliga.
Men nu är det gonatt. Ömma kinden uppåt och tummen i högläge på kudden. Det finns inga problem som inte går att lösa. Imon är det fredag! Hur i hecklefjäll gick det till?