Jag fick starka flash-backs till förr i världen när tant var ung och bodde i skogen. Där gick "kärringarallyt" genom tygriket och käringarna hoppade ut och in bland fabriksförsäljningarna i V e g b y, G ä ll s t a d och Uschlehamn. Jag tror till och med att bussbolagen ordnade färdiga turer som hette just "Kärringarallyt" och efter det var det busschaufförer som fick gå i förtidspension, för dom blev lomhörda och aldrig mer sig lika. Det senare är bara min personliga spekulation, eftersom jag vet att tex min egna mor (när hon fortfarande "hade talets gåva" enl henne själv...) passade på att sitta längst fram i den bussen vid ett par tillfällen. "Busschaufförer är ju SÅ trevliga. Dom vill ALLTID prata med mig av nån anledning, precis omöjligt att gå och sätta sig längre bak än första sätet." Umm... Jodåsåatte.
I alla fall. Jag har haft mitt egna kärringarace de senaste dagarna två. Det blev något mer tystlåtet på så vis men dock inte det minsta billigare. Kära barn och Göta Petter - det var ingen bra runda för hushållsekonomin. Nu blir det vatten och bröd utan bröd en bra tid framöver. Men visst är det lön imon? Jag är fruktansvärt redo för den, även om den bara ska in på mitt konto och vända. "Försvann lika fort som en avlöning" fick just ett ansikte tror jag minsann. För på vägen till V-berg ligger U l l a r e d och på vägen mellan V-berg och Gbg ligger F r e e p o r t O u t l e t. Mina franska nerver som det gick överstyr. I Ul l a r e d klarade jag mig bra, det finns inte så mycket att gå lös på där nuförtin om ni frågar mig... Men på F r e e p o rt... Jag blev tvungen att hypnotisera mig själv, gå tillbaka till bilen och köra därifrån. Detta bestämde jag när jag höll på att köpa ett par skor för nästan halva priset (som inte på nåt sätt var lågt ändå och dessutom behövde jag dom inte) efter att jag just frossat loss i Peak-butiken och i nån sportaffär och redan var två dunjackor rikare. Då gick mina ben med mig till bilen.(på kommando av min ingenjörshjärna) För allt annat hade varit idioti.
Tack och lov var hotellet i Gbg riktigt fruktansvärt dåligt, otrevligt, fyllt av sluskar och äcklig mat - annars hade jag väl frossat loss på nån dyr middag där på kvällen också. Det är fruktansvärt jobbigt såna dagar som man helt enkelt bara har spenderbyxorna på och inget i världen kan få en att sluta handla. Idag har jag ägnat mig åt motsatta handlingar - dvs håvat in prylar till ren välgörenhet. (till mig själv alltså) En bra dag för det, för jag vaknade upp till en MYCKET dålig dag och allt jag tog i blev fel, gick åt pepparn eller föll i bitar. (skräll) Det är väl inte i allmänhet särskilt mer synd om mig än nån annan, men någon godhjärtad krake (läs: Samuel) ville ändå förbarma sig lite och skänkte därför detta simpla hushåll 2 kaffeserviser under dagens gemensamma lunch på NK i Jöttebårg. (8 espressokoppar+fat och 8 lungokoppar+fat) En liten mjölkskummare har jag fått också minsann. Och en liten visp... Han är snäll han! (eller så hade han ont om plats i förrådet)
Sushi bjöd han på också, så jag tror minsann att jag har gått plus idag. Iaf jämförelsevis med igår och i förrgår. Men hjärtligt tack, jag tror faktiskt att min dåliga dag vände lite där. För eftermiddan har (än så länge, peppar, peppar, tvi, tvi, tvi osv...) förlöpt utan jävelskap.
Men jag måste ju berätta om Svedalas märkligaste hotell som jag hamnade på i förrgår också! Mitt i ett villaområde i Varberg har nån byggt om ett bostadshus till ett hotell. (so far, so good) Och då verkar nån ha sagt:
- "Jag veeet! Vi gör hela klabbet i Cuba-tema! Vi pratar spanska och hänger upp Havanna-tavlor till förbannelse överallt, spelar salsatoner i matsalen och säljer 75 sorters rom i baren!!!"
-"JAAA!!!"
Kära barn. Jag har fått min dos av salsatema stillat för den närmsta livstiden.
Och på tal om märkliga hotell skulle jag kunna skriva spaltmeter om gårdagens... Men det var mest bara dåligt så jag ska bespara dig det. Att jag hamnade där berodde helt enkelt på att jag hade med mig en mycket otymplig leverans i bilen och den var värd minst 100 lopper i runda slängar. Att parkera mitt i stan och utomhus var inte ett alternativ med min tur här i livet. (självinsikt när den är på topp) Så jag valde ett hotell med kameraövervakad parkering helt enkelt. (och jaa... det var nog det enda som var bra med det hotellet) Fördelen med att bo i Tjotaheiti på ett skabbigt hotell är att man måste hitta på nåt att göra så man kan fly verkligheten lite. Jag gick och köpte mig en pocket, nu när jag ändå var i läsartagen. Jag tror det var dikterna som fick mig att inse att ljudböcker ändå inte är nånting mot att läsa på egen hand. Det var evigheter sen men jag låg som klistrad till 12 i natt och läste och läste på mitt skabbiga rum.
Läsa en bra bok är underskattat, så jag tänker fortsätta just i detta nu. Jag så fast i den här sorgliga historien och har knappt hälften kvar. Läs den om du vill ha perspektiv. Mycket bra!
Go afton!
Men jag måste ju berätta om Svedalas märkligaste hotell som jag hamnade på i förrgår också! Mitt i ett villaområde i Varberg har nån byggt om ett bostadshus till ett hotell. (so far, so good) Och då verkar nån ha sagt:
- "Jag veeet! Vi gör hela klabbet i Cuba-tema! Vi pratar spanska och hänger upp Havanna-tavlor till förbannelse överallt, spelar salsatoner i matsalen och säljer 75 sorters rom i baren!!!"
-"JAAA!!!"
Kära barn. Jag har fått min dos av salsatema stillat för den närmsta livstiden.
Men ändå... Nu kommer det märkligaste: det var bra! Det var absolut inte min stil men jag gillade det. Det var fina, rena, enkla rum med grym internetuppkoppling, lugn och ro och... och... jag vet inte... GEMYTLIGT på nåt sätt. Det fanns en bokhylla på mitt rum, som var fylld med gamla böcker. Diktsamlingar, biografier, facklitteratur och romaner. Jag klippte två diktsamlingar innan jag somnade lätt berörd och tårögd. Sen drömde jag om en gammal kärlek hela natten. Det var en väldigt konstig hotellvistelse kan jag förtydliga, om någon nu inte snappade det.
Och på tal om märkliga hotell skulle jag kunna skriva spaltmeter om gårdagens... Men det var mest bara dåligt så jag ska bespara dig det. Att jag hamnade där berodde helt enkelt på att jag hade med mig en mycket otymplig leverans i bilen och den var värd minst 100 lopper i runda slängar. Att parkera mitt i stan och utomhus var inte ett alternativ med min tur här i livet. (självinsikt när den är på topp) Så jag valde ett hotell med kameraövervakad parkering helt enkelt. (och jaa... det var nog det enda som var bra med det hotellet) Fördelen med att bo i Tjotaheiti på ett skabbigt hotell är att man måste hitta på nåt att göra så man kan fly verkligheten lite. Jag gick och köpte mig en pocket, nu när jag ändå var i läsartagen. Jag tror det var dikterna som fick mig att inse att ljudböcker ändå inte är nånting mot att läsa på egen hand. Det var evigheter sen men jag låg som klistrad till 12 i natt och läste och läste på mitt skabbiga rum.
Läsa en bra bok är underskattat, så jag tänker fortsätta just i detta nu. Jag så fast i den här sorgliga historien och har knappt hälften kvar. Läs den om du vill ha perspektiv. Mycket bra!
Go afton!
