Jag är på väg upp! Saker ordnar långsamt upp sig, kontrollen börjar sakta komma tillbaka, den oändliga känslan av att det mesta är jobbigt börjar försvinna. Det är väldigt härligt och blir i sig en kick som gör att det känns ännu lite ljusare!
Det har varit (och är fortfarande) en på många sätt både svår, jobbig, stressig, hemsk, eländig och oerhört tuff period. Vi har väl alla sådana perioder då och då i våra liv... När man är mitt i så känns det nästan omöjligt att hitta vägen ur. Det finns varken ork eller lust att ta tag i saker - det mesta känns omöjligt och meningslöst. Det kan vara allt ifrån ansträngd ekonomi till problem på jobbet, vänskap som gått förlorad på vägen eller sorg och bekymmer i ens omgivning (i det här fallet alla sakerna och fler därtill på en gång) Helst vill man bara dra täcket över huvudet och be om ett mirakel. Men det är ju inte så världen fungerar tyvärr. Om man vill ha nånting gjort så måste man göra det själv, antingen man orkar eller inte.
Med en dag i taget och några små åtgärder varje dag så kan man tillslut lyckas. Om man aldrig, aldrig ger upp och vågar tro på sig själv. Jag känner att jag är där nu, jag är på väg upp ur det här hålet och jag är så oerhört lättad av den återvunna kontrollen över min egna tillvaro. Så otroligt skönt! Och alltid lär man sig nåt. I den här hålan har jag blivit påmind om vad som är viktigt på riktigt. När allting skiter sig så värdesätter man liv och hälsa, de människor som står en närmast och de som finns där när dom behövs. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om vad omgivningen har för åsikter om mig och mina val, men i dessa lägen blir det verkligen om möjligt, ännu mer och totalt ointressant. Jag är glad för mitt liv, det duger bra åt mig. Om det får alla andra tycka vad dom vill. Jag är stolt över mig själv, för att jag på helt egen hand har lyckats att dra mig upp ur den här sörjan. Man får inte säga sånt om sig själv, för det räknas till skryt och självgodhet. Men det fanns ögonblick när jag undrade hur f-n jag skulle få saker att vända och tvivlade på att jag skulle kunna lösa det på egen hand. Men jag tycker visst att man får vara stolt över egna prestationer. Och att vara självgod är även att vara god mot sig själv, det sa någon klok. Så jag säger det igen: Jag är stolt över att jag har lyckats med att få den här båten på rätt köl igen. För det var svårt.
Ikväll har vi final i vår lilla mässturné för den här gången. Det är så påpassligt och bra att denna lilla Blekinge/Smålandsrunda minsann avslutas i Jönkeboda. Imon är mässan här, vilket innebär att i em har 10 utställande företag landat i min stad. Vi måste umgås förstås och jag har lovat att ta med dom för att smaka av stans bästa tapas. Detta görs på A n n a-G r e t a s om en knapp timma och det kommer bli en mycket trevlig middag. Men bäst av allt är nog att få cykla hem till döttrarna och kvarta i sin egna säng efteråt, när alla andra knatar iväg mot sina hotellrum.
Tjopp! =)