Jag stirrade fånigt och länge på texten och försökte minnas vad min konstiga skalle hade gjort utan att meddela mig. Då mindes jag svagt att jag i samråd med min chef varit överrens om att det där var en mässa där vi borde medverka och ett ännu svagare minne sa mig att jag anmält en person och nog tänkt att jag skulle skicka en av Sthlm-säljarna på uppgiften. Det var bra tänkt Pettsson. Men hade jag skridit till verket? Finkammade och lusläste all mailkonversation med sthlmskontoret sen april månad, men utan någon att hitta någon större hjälp till att själv slippa kasta sig iväg till GÄVLE!
Denna anmälan var gjord strax innan semestern, i den där hemska veckan då jag faktiskt tillslut gick omkull i Ninnas soffa och grät som ett barn. Så jag fick helt enkelt bara ta och göra det bästa av situationen och välja ett riktigt fint alternativ av följande:
1, Ringa sthlmskontoret och meddela att dom hade en mässa i Gävle följande dag - och sen lägga på luren.
2, Boka av min torsdag i Gbg, ställa in en trevlig lunch och beröva Samuel på allt hans överblivna demokaffe och demomaskiner (från förra veckans mässa på E l m i a där han stod i vår monter och serverade kvalitetskaffi) ytterligare några dagar - och helt enkelt göra färdigt saker fort som f*n och sen själv köra upp till Gävle.
3, Avboka kalaset och loosa de pengar vi betalat för att få vara med.
Så vad tror du? Stockholmspöjkarna var givetvis inte flexibla och hade andra planer för dagen efter när jag ringde. (folk är ju så himla osmidiga) Så jag tänkte att jag lämnar väl mina barn med vatten och bröd och kör upp tidigt på morgonen. 49 mil enkel resa, blir cirkus 6 timmar med vägarbeten, olyckor och en bit mat inräknat. Men sen kom jag på att efter det skulle jag ju dessutom jobba en heldag och vara trevlig på kvällens utställarmiddag. Kanske ingen bra dag för denna kropp just nu... (jag har ju dock lovat mig själv att börja ta hand om mig en smula)
Kl fyra bokade jag ett hotellrum i Bromma, halvfem åkte jag, kl 17 ringde jag mina barn och sa att jag hade åkt, kl 18 fick jag ett mail från en vän som jag inte pratat med på mer än ett år tror jag. "Hej vad gör du din buse, jag är i Sthlm". Jag har slutat att fundera över varför saker bara är så konstiga hela tiden, det känns inte som nån idé längre. Mitt liv är så konstigt just nu så jag har lagt ner, jag har tappat kontrollen och står ijämte och tittar på. Förra gången vi sågs (för ett år sen ungefär) uppstod nämligen exakt samma situation "Hej din lilla hoppa, vad gör du? Jag är i Sthlm." Jag är aldrig i Sthlm, på drygt ett år har jag varit där endast 3 gånger. 2 av dom gångerna prickade vederbörande helt oförklarligt och vi fick därav två mycket trevliga kvällar. Jag hade inte sagt till en enda människa att jag tänkte stanna i Sthlm och sova innan jag fortsatte sista biten till Gävle. (förutom till receptionisten i Bromma då) Hur kunde han pricka in det? Man blir ju nästan förbannad. Så jag ringde och stökade och bokade om och hamnade tillslut på Sture, så vi kunde ses. Mycket trevligt och bara roligt. Om vi fortfarande är vänner efter alla dessa år, så kommer vi att vara det i framtiden också. Det är jag helt säker på.
När Emelie kom bort:
Mitt skötsamma barn (som dock är 18 och myndig) kom bort en smula igår. Detta uppdagades medans jag satt på en restaurang på Sture P och tänkte ha trevligt. Det var lillasyster som smsade: "var är emelie mamma? Hon har inte kommit hem och svarar inte när jag ringer" Klockan var 21 och senaste kontakten med henne var kl 17 när hon satt på bibblan och pluggade med några polare. Hjärtinfarkt, hjärtstillestånd och rullande affischer i mitt huvud med rubriken "Missing people" på bara några sekunder. Jag var nog inget vidare sällskap innan mitt barn en timma senare hade kommit till rätta... Mobilen hade dött och bibblan hade visat film så hon hade blivit kvar. (Ben Hur, misstänkte mitt sällskap) Kära barn, vilken dag så konstig. Men man vänjer sig i det här konstiga livet där jag står ijämte och ser på. Kan undra vad den här dagen ska erbjuda? Alltid blir det väl nåt jävelskap.
Mot Gävle.
Ps, schäslong var ett tag sen. Men det har dom på Stureplan. Förträffligt trevligt tycker Pettson.
