Jag har sovit, varit uppe tidigt, lagat massor av god mat och bjudit in mina vänner, umgåtts, pratat med dom om alla saker som hänt de senaste månaderna som de fortfarande inte har haft en aning om (det är ju tur att det hänt lite så det inte behöver bli pinsamt tyst när vi ses...) - men mest av allt har jag bara släppt alla tankar på allt jobbrelaterat och bara varit. Och jag har tänkt! Helgen är enda gången jag hinner tänka och värdera allt som händer och allt som komma skall. Jag vet inte om jag kommer nån vart direkt och jag löser nog inga världsproblem. Jag kan bara än en gång konstatera att tiden är en fantastisk medicin. Den läker inte alla sår, men den läker många. Och tiden kommer att vara medicinen för det som ska komma. Man kan inte ta ut sorg i förskott, ibland måste man bara få låta det som ska hända, hända - och sen får dagar, månader och år hjälpa till med hur det ska bli... Ninna fick till sin förvåning ta emot mycket och udda fakta igår. Har jag sagt att jag är oändligt tacksam för mina vänner? Jag behöver er mer än någonsin just nu, även om det ibland blir noll respons när ni hör av er och försöker få med mig på saker. Jag hinner inte helt enkelt! Jag måste vårda mig själv när jag får en minut, men ni finns alltid med mig!
Så jag har helt enkelt bara varit Petterssonskan, ledig och avslappnad sen i fredags kväll. Det är enda chansen att klara den här extrema perioden - att stänga in sig och stänga av totalt ett par dagar i veckan, hämta kraft, samla styrka och sedan slå på strömmen och öppna dörren igen. Jag vet inget annat sätt, det är den enda vägen ut jag har kunnat hitta som fungerar. Jag vill inte ens vara ute i vimlet på helgerna längre, det är för jobbigt - jag vill bara ha lugn och ro och träffa dom som har ett värde.
Men det funkar! Jag börjar varje måndag morgon med ett stort lugn i magen. Det kommer inte hålla i evighet men det kommer funka så länge det krävs, för det måste det. Nu måste vi utöka med ytterligare personal och jag ber böner för snabba rekryteringar och turen att hitta folk som fort kan vara inne i sina roller och börja avlasta. Men ett par riktigt tuffa månader till är nog tyvärr ett faktum.
Förutom lite mor och dotter-mys i em i form av bla giltig övningskörning på riktigt(!) så är nu min helg slut. Nu är det jobb och förberedelser för kommande vecka som blir helt på resande fot. En ny omgång med vår kringresande mini-mässa på turné väntar! Mycket roligt men också mycket slitsamt... Jag måste hjälpa Henrik som ännu är ny så jag får helt enkelt göra en ny runda på marker som inte ens är mina längre. Ut till T a b e r g nu för att packa bilen och skriva månadsrapport - sen ska jag vad det lider tebax ner till Kallekrona som blir första staden ut i denna turné. Bortsett från min korta men mycket trevliga återhämtning i hemmet så känns det som om jag lika gärna kunde varit kvar där nere i helgen kanske? (det är mycket Kallekrona just nu...) 3 timmar i bilen på ett håll blir ändå 6 timmar t.o.r till ingen större nytta. (gott om timmar är det ju ändå ont om i dessa dar...) Men det var skönt att komma hem.
Nähä. Dags att trycka på knappen, slå på strömmen och öppna dörren.
Nähä. Dags att trycka på knappen, slå på strömmen och öppna dörren.
Ps, Av många guldkorn denna helg väljer jag att ta med mig ett särskilt som får fortsätta att glädja mig. Det ser ut ungefär så här: