Jag har gått nån skrivarkurs här i stan genom åren. Det har varit på Komvux, det har varit via studiefrämjandet, osv. Men en sak har dom haft gemensam, nämligen - tadaa...! DET VAR BARA JAG AV ALLA DELTAGARE SOM VAR UNDER 65 ÅR FYLLDA. Jaja... Jag hängde inte läpp för det, jag hade trevligt med gamlingarna ändå. Herregud, dom hade ju levt nästan ett helt liv och visste ju därför mycket mer om livet än vad jag gjorde. Jag är väl inte dummare än att jag kan finna utbyte oavsett ålder - och det är inte det jag menar. Jag bara menar att visst är det konstigt när man anmäler sig till en kurs att alla deltagare utom jag är pensionärer? Inte för att jag var där för något annat än att bli bättre på att skriva och inte för att jag förväntade mig att där skulle jag träffa en vän för livet. Men utan för att nu var det ju inte PRO som hade skickat ut det bladet. Utan Komvux. Eller studiefrämjandet. Eller vemever. Så varför var det 11 st pensionärer som förvånat tittade på mig när jag det borde varit jag som tittade förvånat på dom? (det gjorde jag iofs, men effekten som tydlig minoritet är ju bara inte lika mycket schwung i, som om det vore tvärtom)
I alla fall. Jag är inte bitter. X antal år senare ställde jag och min kollega gladeligen upp en enkel monter på ett av de större hotellen en kväll i stan, för där hade vi köpt oss en dyr plats på b o s t a d s m ä s s a n. Eller f a s t i g h e t s m ä s s a n eller vad schöen den heter. Inbjudan hade gått ut till alla bostadsrättsföreningar i hela världen (eller åtminstone Småland) för att vem som helst som satt med i en sån förening skulle få komma och kika på allt från larm, till fönster och b r a n d s k y d d. Och vad hände? Joho då, hela mässlokalen blev pintjock med folk som var löjligt intresserade. Frågan är bara var för dom var så in i helskotta intresserade, för dom kunde ju knappast få nån glädje av varken fönster eller solrosfröer - när dom vilken dag som helst SKULLE IN PÅ HEMMET! Det var banne mig ingen i den lokalen som inte hade hörapparat. 70+ skulle jag tro att dom snittade rätt igenom. Det blev inte många b r a n d s p j ä l l sålda den kvällen kan jag löva. Större delen av tiden gick åt till att förklara vad det här var för nymodigheter som b o v e r k e t hade beslutat måste finnas i alla hus nånstans efter 70-talet...
Nåväl. Skam den som ger sig. I förra veckan såg den unga, fräscha, lilla människan (jag) i den sletna kroppen - en notis om ett evenemang som skulle äga rum och som genast fick upp ögonen i ping-pong-storlek. Nu får ni ursäkta om jag verkar konstig här, det kanske faktiskt bara är jag i hela världen som är 41 och tycker att det här verkar intressant - men jag bjuder på den i så fall. Men på bibblan samma kväll utlovades en gratis föreläsning av en författare som hade skrivit en bok (det är ju oftast det dom har gjort författarna...) Han skulle berätta om hur han hade gjort, han skulle läsa lite granna för oss och han skulle framför allt TIPSA om hur man faktiskt kan vara en vanlig människa men ändå lyckas få till en bokjävel. (för det hade ju han gjort)
Ja, jag vet inte vad det är för fel på mig men jag tyckte det lät så intressant att jag huvudstupa gick in i gym-appen och avbokade kvällens spinningpass, utan att blinka. För jag skulle gå och lyssna på en författare! Hurrra vad roligt! Allvarligt, ÄR JAG KONSTIG? Du kan väl inboxa mig då i så fall för det skulle vara så himla skönt att få en ärlig uppfattning av nån normal människa. Jag pratar ju bara med mina tonåringar till vardags och...ja - dom tycker att jag är knäpp. Men jag tänker att det är för att dom inte nått upp till medelåldern än och inte uppskattar såna saker som jag uppskattar, så dom räknas lixom inte. Hm... För vad hände när jag klev in på bibblan med mina pingpong-ögon och gick miste om 700 förlorade kalorier på en spinningcykel den kvällen? Jo... För det första fick jag bära runt på människor och stolar med lårbensbrott (det var människorna som hade brutit lårbenshalsarna, inte stolarna) parkera undan rullatorer, styra upp det så alla kom in på raderna och tillslut byta stol med grannen eftersom hon "inte satt bra" på sin. Grannen var en äldre dam (vi snackar 85 plus här) som sedermera SOMNADE under självaste föreläsningen och snarkade med ett mycket märkligt pysljud mitt under tips-sekvensen. Det. Var. Bara. Jag. Som. Inte. Hade. Fyllt. 75 I. Den. Lokalen.
VARFÖR??? JAG BLIR TOKIG! VARFÖR???
Men kan nån tala om för mig varför det är så i den här stan? Det är ju som om PRO skickar ut ett blad varje vecka där det står:
"HALLÅ ALLIHOPA - TITTA HÄR! HÄR ÄR VECKANS GRATISEVENEMANG!
Måndag - Bostadsmässa
Tisdag - Föreläsning i författarskap
Onsdag - Skrivarkurs
Torsdag - Invigning av ny affär
Det kan ni gå på! Gratis, gratis, gratis! På mässan bjuder dom t.o.m på en baguette! Passa på, passa på! Och föreläsningen är lite sent, men om den hamnar mitt i din tupplur så kan du bara luta huvudet mot grannen. Kör hårt gubbar och gummor - så ses vi i vimlet!!!"
Just det ja, invigning av ny affär glömde jag ju. Det här är en bild från T o y o t a s invigning av sin nya hall förra veckan. Jag tycker den talar för sig själv.
Så varför hänger jag upp mig på det här? Nämen det gör jag kanske inte. Det är bara det att... bara det att... Jag vet inte hur jag ska förklara. Jag går givetvis på en föreläsning för att jag vill se/höra den som föreläser. Egentligen skiter väl jag i resten av publiken, för det är ju inte för den jag är där. MEN! Det blir en så konstig känsla och stämning när jag är ensam från min åldersgrupp. Det känns som om jag har kommit fel. Som om det är jag som får PROs medlemstidning av misstag och av samma misstag går på mötena som inte är ämnade för mig. När det borde vara tvärtom? Eller? Vad tror du stackarn som föreläste tyckte? (nu var den föreläsningen nåt jag kanske kunde levt vidare utan och jag grämer mig fortfarande över det missade spinningpasset, men ändå)
Var är alla människor mellan 35 och 55? Dom måste ju vara någonstans? Den här stan måste ju vara pintjock av såna människor? Men det är som ett mysterium - för dom människorna finns inte. Är man mellan 15 och 30 - ja, då är du ute på krogen. Dom människorna är överallt. Och är du mellan 65 och 100, japp - då vet jag också vart man är. Men alla däremellan då? Får dom inte gå ut? Är dom förpassade till hemmets lugna vrå? "Gå och träna på nåt gym på din höjd, men sen går du bums raka vägen hem! Och visa dig inte för någon! Basta!" Möjligtvis på sommarn kikar dom kanske fram lite försynt på sjökanten eller nåt annat ogudaktigt ställe. Om dom nu är kvar i stan. Och om DU nu är kvar i stan.
Vad jag försöker komma fram till här är nog trots allt - hur ska man nånsin kunna utvidga sitt kontaktnät - när man aldrig ser en människa som är intresserad av ungefär samma saker som en själv och som ens är i närheten av sin egna ålder? Det är bara en sak som jag tänker på ibland.