För när universum konspirerar (som coach säger) så kan vi bara titta på. Just nu konspirerar universum FÖR Pettsonskan och inte EMOT av helt okänd anledning. En ny upplevelse som jag lätt skulle kunna vänja mig vid. Jag fattar inte vad det är och utan att på något sätt skryta eller vara katig, så måste jag bara säga att det går jävligt bra för mig nu. Det kan vända vilken sekund som helst, så jag njuter ödmjukt av varje dag som går min väg och somnar fånigt leendes om kvällarna. Totalt frågande om vad f*n det är som händer egentligen?
På jobbet går det lite trögt över lag. Efter ett sånt succéår som 13 kan vi inte förvänta oss nåt annat. 14 ska vi ligga hyfsat still i tillväxt för att komma ikapp oss. Säljarna gnäller, tycker det är segt. Men inte Pettsson, hon säljer som aldrig förr. Det har gått så långt att jag fått smeknamnet "Stjärnsäljarn" på kontoret (det är några RIKTIGT stora projekt som rullat in de senaste månaderna) av mina kollegor. Nu ägnar vi inte oss åt en sån form av försäljning där vi ringer och tjatar på folk att dom ska handla, utan det är förstås ett långt led av händelser som ska falla in rätt för att kunden ska välja våra prylar. Först ska man lura nån konsultjävel att rita in eländet, sen ska bygget upp och sen ska det offereras hejvilt och förhandlas och lämnas nya priser i en ny runda och SEN så kanske nån ev kan tänka sig att våra prylar inte ska bytas ut mot nån annans. (Vilket fortfarande är fullt lovligt)
Vad jag försöker säga är att ibland känns det knappt som försäljning, vägen är så lång så när affärerna ramlar in är det svårt att ta till sig cred för det. Men nånting har jag ju förmodligen gjort rätt det senaste året då, eftersom jag har en islossning just nu som sällan är skådad. Jag är ingen kvinnosakskvinna. Men jag måste erkänna att det är extra roligt att lyckas i en värld som består enbart av män. ;) Och då har jag ändå haft/har en mindre motivationskris till min bransch och mitt arbetsliv i vinter...
På tal om jobbet så har jag ju glömt att berätta om min cliffhanger... Häromdagen skrev vi på för Håve. Nästa säsong går vi in som en av huvudsponsorerna och det förekommer över huvud taget inte hos ett företag i vår storlek. Men nu hade han ju fått för sig det så atte... Vårt namn kommer stå i nacken på spelarnas hjälmar. STORT. I större text än H u s q v a r n a s och därmed får vi maximalt med tv-sekunder, mycket fler än om man har sitt namn på sargen som bara syns på hemmamatcherna.
För det är just bortamatcherna vi ska foka på. Vi säljare kommer att resa med Håve, runtom i landet och göra riktade kundevenemang tillsammans med dom på deras bortamatcher. Det har ingen nånsin tidigare gjort, för det var nåt som coach kom på en dag och resan dit har varit lång... Vi ska bygga vårt namn tillsammans med ett av de största varumärkena vi kunde hitta att åka snålskjuts med : H V 7 1. Hur han fick igenom det kan jag knappt fatta. Men roligt ska det bli! OM DOM BARA KAN KAMMA TILL SIG Å BLI ETT BRA LAG IGEN! KOM IGEN NU DÅ!
Nähä. Förutom ovan flyt så vill jag även nämna att jag har två fullt normala fötter. Jag går och går och går. Inomhus och utomhus, i trappor och you name it. Igår gick jag på hela fötterna kors å tvärs i min lägenhet utan skor. Det har inte hänt på tre år... Och jag kände INGENTING. Sug på den? Det har hänt förut att smärtan nästan försvinner helt ett tag och sen kommer den tillbaka igen efter en vecka eller så. Men så här bra vet jag knappt om det nånsin känts? Så jag kan inte sluta gå... Trots tokförkylning och feber de sista dagarna så har jag gått i alla fall... Jag går å går å går. Runt hela jäkla Örebro gick jag och inte fick jag det minsta ont efteråt. (Snudd på lunginflammation måhända, men det var det värt)
Det låter nästan som lite storm utanför fönstret? Men jag har mössa. Kära hjärtanes sicken runda jag ska hitta mig efter frullen.
God lördag go vänner!