Ett par mil innan Örebro stannar jag på vanliga stället, en mc D som ligger bra till just innan man kör på motorvägen för sista biten. (man klarar sig inte längre från Jönkan, där är det kissnöd - så där blir det alltid kissa å kaffe to go) Går in å kissar. Går ut från toan, mot kassan för att köpa en kaffe, samtidigt som jag kollar mailen i mobilen. Krockar nästan med en kille med bricka å tittar hastigt upp i sista sekund! Få en chock precis som nån har skrämt mig. För självklart är det han. Jönköpingsbon som jag inte pratat med eller ens sett en enda gång på ett halvår, men som jag nu nästan bokstavligen sprungit på tre gånger på fyra dagar. Och nu på en rastplats utanför Örebro. Det är så sjukt.
Tog min kaffe och gick därifrån medans han fortfarande stod med brickan - skattandes, stammandes och med hakan i bröstet. Orkade inte ens knappt skratta åt eländet. Jag blev bara ledsen. Snälla Gud, låt det va. Vi har ju pratat ut och det finns inget mer att göra. Jag vill inte. Jag vet inte ens om jag vill att han ska finnas. Kan jag inte få fundera på det i fred? Snälla.
En gång om året gör jag ett försök att hitta nya löpardojs som ska va bästa möjliga. Detta görs på I n t e r s p o r t i Örebro, för dom är grymma! Förmodligen är dom lika bra på många andra ställen, men det har bara blivit så. Till slut valde jag mellan två par, dom ena var snygga å dom andra var grå.
Men di gråe var nåt nytt uppfunnet fenomen som passade ömma fötter och det skönaste jag prövat i skoväg. Jag ville ändå ha dom rosa. Så jag slängde ut frågan till mannen med mcdonaldsbrickan och fick svaret: KÖP DOM ROSA! Det avgjorde saken - jag köpte dom grå.
Jag tyckte om mig själv för mycket för att välja bort dom. Ja, dom är astråkiga men dom rosa var för hårda när jag väl hade provat tråkskorna. Sen gick jag åtta km i Örebro, köpte mig en stor sushi och blev toksjuk. (Inte av sushin) Kl 21.00 var jag så febrig och asförkyld att jag gick å la mig. Inte för att jag somnade, det är inte för lätt när man inte kan andas genom näsan... Nässpray var högvaluta, men det är en av nackdelarna med att leva en del av sitt liv på hotell. Dom har sällan nässpray när man blir förkyld kl nio på kvällen. Sen sov jag ända tills kl fem, när det var dags att snyta sig nästa gång.
Idag är en jobbig dag, med ett riktigt bökigt besök som jag helst inte vill göra om som jag ännu inte har nån plan på hur jag ska genomföra. Dom här gubbarna vill ha fakta. Dom vill ha luftmängder, Pascal och flöden. Jag är bättre på att vara social och linda folk runt fingret. Det kan bli en kulturkrock.
Sen fyller jag visst år oxå. Hur man gör det utan att ens mamma finns vet jag inte. Det går inte. Jag kommer att vänta hela dagen på att hon ska höra av sig. Det är så tungt, så tungt just idag.
Nähä, nu måste jag jaga nässpray och painkillers om jag ens ska kunna leka frisk och visa mig hos kunder idag.
